Apr 11 2011
Det behövs mer än språkundervisning för att invandrare ska ha samma möjlighet till jobb, det visar bland annat erfarenheterna från Kanada. Integrationsminister Ullenhag bör snarast stärka Sveriges arbete mot diskriminering, uppmanar miljöpartisterna Åsa Romson, riksdagsledamot, och Paul Lappalainen, f.d. statlig utredare om strukturell diskriminering.
Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) skriver på Newsmill (2011-04-05) att undervisningen i svenska för invandrare (sfi) behöver bli mer individanpassad. Det är naturligtvis bra. Individuellt anpassat stöd och bättre undervisning i svenska tar bort formella hinder för invandrare att få jobb, liksom snabb och rättvis översättning av utländska betyg och borttagande av arbetsförbud . Men om man inte samtidigt ser att det idag finns diskriminering så faller andra åtgärder platt.
Stora utbildningsinsatser för att stärka svenska språket bland utrikesfödda spelar helt enkelt en mindre roll när invandrare märker att det inte alls är språket utan namn och hudfärg som avgör om hon eller han får jobb eller lägenhetskontrakt.
Ullenhag bör ta intryck av den liberala tankesmedjan Fores som nyligen gav ut en rapport kring integrationspolitiken i Kanada, ett land som tydligt fokuserat på att motverka diskriminering och där andelen utrikesfödda i arbete klart överstiger snittet i Sverige. I Kanada finns ett starkt civilsamhälle som är delaktigt i arbetet mot diskriminering och vid mottagande och etablering. Kanadas erfarenheter ger regeringen en god anledning att agera snabbt för att stärka antidiskrimineringsarbetet i Sverige.
Vi vill peka på tre åtgärder som internationella erfarenheter från bland annat Kanada och tidigare utredningar här i Sverige pekar på:
1) Inför en aktiv politik för lika rättigheter och möjligheter på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, annars blir etableringsåtgärder aldrig effektiva.
2) Sätt kraft bakom orden och tydliggör att företag som diskriminerar riskerar att förlora offentliga upphandlingar. Det är verkningsfullt eftersom offentliga myndigheter upphandlar för mer än 400 miljarder årligen.
3) Stärk det civila samhället. Organisationer och nätverk som kritiskt granskar diskrimineringen spelar en viktig roll och invandrares egna organisationer behöver mer makt.
Diskriminering drabbar individer och kostar samhället stora summor. För att komma åt diskriminerande strukturer krävs en tydlig och aktiv politik. Lika rättigheter är inte en höger- eller vänsterfråga. Det är helt enkelt en demokratifråga, och den vilar tung på Erik Ullenhags och hans regeringskollegors axlar.
Sverige ska aldrig gå den danska vägen, där politik byggd på främlingsfientlighet har skapat ökade klyftor mellan människor med olika bakgrund. Det är överenskommelsen i riksdagen mellan regeringen och Miljöpartiet en garant för. Men en politik för ett öppet samhälle kräver mer än en humanisering av flyktingmottagandet och möjlighet till arbetskraftsinvandring. Ett öppet samhälle måste också bekämpa diskriminering. Sverige behöver en aktiv antidiskrimineringspolitik för att bli ett interkulturellt samhälle där människor respekteras för den de är och tillåts utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.
Publiserad på Newsmill 2001-04-11