Dec 05 2011
Många trodde att misslyckandet vid klimatmötet i Köpenhamn satte stopp för ett fortsatt Kyotoavtal. USA
framhärdade att man inte kunde skriva under det och EU m fl villkorade en
fortsättning med både USA och Kina skulle skriva på. Kina i sin tur vägrade ta
på sig bindande krav på utsläppssänkningar. Med konstgjord andning (och nyspråk
i folkrätten) lever fortfarande Kyotoavtalet och hoppet om en ny åtagandeperiod
av utsläppsminskningar efter den nuvarande som går ut 2012. Men hur långt
Nu två år efter Köpenhamnsmötet saknas alltjämt den politiska viljan att globalt ta itu med klimatproblemen. Många EU-länder fokuserar på skuldkrisen och gör det till ursäkt för allt tankearbete
kring klimatfrågan. Strategiska satsningar på klimatsmarta transporter, energi-
och resurseffektiveringar och förnybar energi har av flertalet i EU inte lyfts in som den motåtgärd till
krisen den framtidssatsning som behövs för att klara både ekonomisk och
ekologisk kris som Miljöpartiet och den Europeiska gröna rörelsen föreslagit (Green
New Deal).
Länderna här i Durban pratar inte om några siffror för utsläppsminskningar. Det mest konkreta och viktigaste för global samordning för klimathotet finns alltså inte på bordet här. De helt otillräckliga
utsläppsminskningar som länderna själva sagt som ’bud’ i Köpenhamnsaccordet är
de enda som finns (där EU säger minskning med 20 % till 2020 vilket för Sverige
inte innebär några krav på att minska mer än det som redan sker). Tydligare än
så kan den politiska oförmågan knappast manifesteras.
Det som samtalen här handlar om konststycket att få Kyotoavtalet att övervintra denna politiska
istid så att länderna om några år ska kunna ta itu med siffrorna igen. Nu
tänker man sig att de länder som vill (utöver EU kanske Australien och Nya
Zeeland) skriver på för en ny åtagandeperiod för Kyotoavtalet och att
förhandlingar sätts igång om ett nytt klimatavtal och utsläppsminskningar efter
2020 där alla ska vara med.
Osäkerheten kring ett nytt klimatavtal är stora. Många menar att få det bindande på samma sätt som
Kyotoavtalet kommer att vara svårt, åtminstone om det ska handla om utsläppsminskningar
i de storleksordningar som krävs för att klara klimatet. Bindande frivillighet
kan bli nya normen. Om det lyckas hänger då mer på att andra drivkrafter än globala klimatavtal gör
att vi minskar utsläppen ändå.