Arkiv
Kategori: Klimat
Dec 19 2011
Ökade utsläpp kan motverkas
Sveriges utsläpp av växhusgaser ökar med 10%. Det rapporterade idag Naturvårdsverket som redovisade siffrorna för 2010. Det är väldigt allvarligt.
Regeringen försöker vifta bort frågan genom att hänvisa till att det var en kall vinter, att ekonomin går bra och att utsläppen minskat tidigare. Men en bra klimatpolitik måste fungera även med kalla vintrar, ekonomin måste betecknas som god först när också framtida livsutrymme inte förstörs, och att utsläppen minskat tidigare är ju snarare ett skäl att kräva ännu större minskningar för att förstärka en trend.
Samtidigt är det svårt att vara förvånad. När miljöminister Lena Ek för några veckor sedan (30/11) skulle beskriva den svenska klimatpolitiken i SR:s program Klotet lät det så här: – Det märkliga är att vi har satt tre stycken rätt tuffa mål i Sverige; vi ska dra ner utsläppen med fyrtio procent till 2020, vi ska ha en fossilfri fordonsflotta till 2030, och vi ska vara nettoneutrala 2050, men det är ingen som har funderat över vägen dit.
Med andra ord: Regeringen har satt upp mål men har inte funderat över hur målen ska nås. Men det finns andra som funderat. Efter valet 2006 tillsatte alliansregeringen en klimatberedning, med representation från samtliga riksdagspartier, som skulle komma med förslag på klimatpolitiska åtgärder för att minska utsläppen.
Klimatberedningen föreslog bland annat investeringar i ny järnväg, stöd till bönder för att producera biogas av avfall samt en skatt på tunga lastbilar. Av klimatberedningens tio förslag har regeringen genomfört två. Åtta av förslagen, som skulle ha minskat utsläppen med fyra miljoner ton koldioxid om året, kastades i papperskorgen.
Då är det kanske inte så konstigt att utsläppen nu ökar.
Dec 08 2011
Dags för miljöminister Lena Ek att prata pengar med Anders Borg
En av nyckelfrågorna i Durban är frågan om internationell klimatfinansiering. Alltså hur de länder som släppt ut mycket växthusgaser ska hjälpa till att finansiera åtgärder som skyddar fattiga samhällen från extrema väder och bidrar till investeringar i klimatsmart teknik som leder till utveckling. Med allt fler beräkningar om kostnaderna för klimatförändringarna är det också tydligt att det blir allt dyrare att vänta med åtgärder för att minska utsläppen.
Sverige måste säga vad man är beredd att medverka till för att säkra sådan klimatfinansiering i perioden 2013-2020 som diskuteras här i samband med den gröna fonden. Mötet här i Durban kan inte bara fatta beslut om en internationell fond, man måste också visa att fonden kommer att innehålla pengar.
Men Sverige kommer till klimatförhandlingarna utan bidrag till denna finansiering. Tyskland och Danmark gick går ut med att de lovar en mindre summa redan nu för att få igång samtalen om konkreta pengar. Det var konstruktivt och borde följas av Sverige och ett löfte från Ek som har Borgs välsignelse.
Jag menar att det är orimligt att länder här i Afrika som redan drabbas hårt av klimatförändringar återigen ska få kalla handen från den rika västvärlden. Dessa länder har ett skriande behov av hjälp att skydda sig mot ett mer extremt väder och investeringar i klimatsmart energi för utveckling.
Sverige måste börja ta finansieringsfrågorna på mycket större allvar. Att utlova stöd och sen inte på två år kunna precisera hur man ska åstadkomma nya finansieringsflöden, t ex genom internationella koldioxidavgifter på flyg och sjöfartsutsläpp som idag är obeskattade, samt möjligheterna till avgifter på finansiella transaktioner, är oansvarigt. Sverige borde vara en föregångare i sunda klimatfinanser inte sitta tyst i rummet.
Dec 07 2011
Sköna gröna kvinnor om sin kamp i Australien och Kanada
En bra sak med internationella klimatförhandlingar är att många människor möts och samtalar kring klimatpolitik med väldigt olika erfarenheter och perspektiv. Jag har passat på att träffa gröna parlamentarikerkollegor från bland annat Kanada och Australien för att få deras syn på vilka steg som kan tas för bättre klimatarbete. Den berättelse de ger mig visar på en svår kamp för klimatfrågan i båda dessa stora länder.
Christine Milne har varit lärare men sitter nu som en av nio senatorer från Miljöpartiet i den Australiensiska senaten. Där utgör de gröna del av regeringsunderlaget utan att sitta med i regeringen. Som del av uppgörelsen med regeringen finns den klimatlagstiftning med koldioxidskatt som Australien nu beslutat om och som börjar tas ut i sommar. Christine menar dock att den nya klimatlagstiftningen på hemmaplan inte innebär att Australiensiska regeringen har en klimatvänlig linje i de internationella förhandlingarna. Australien är motvilligt att fortsätta Kyoto och skyller på att Kina först borde ha likvärdiga åtaganden. Klimatskeptiker får 80% av mediautrymmet kring kimatfrågor i Australien.
Elizabeth May är den första och hittills enda gröna politikern i Kanadas federala parlament trots likvärdigt stöd i opinionen som svenska Miljöpartiet pga majoritetsvalkretsar. Hon får här i Durban många frågor om kanadensiska regeringens oerhört negativa inställning till Kyotoavtalet (signalerat till och med att de tänker bryta mot de åtaganden som de redan har), och kring den storskaliga utvinningen av oljesand som kraftig bidrar till ökade koldioxidutsläpp. Elizabeth förklarar att premiärministern är klimatskeptiker och att flertalet kanadensare faktiskt stödjer ett internationellt klimatavtal. Hon uppmanar Sverige och andra länder att kritisera Kanadas svek i klimatpolitiken och att EU tar upp frågan också i samtalen kring handelsavtal EU-Kanada för att sätta press.
Trots svårigheterna att bryta igenom i valsystemen och utmaningarna med klimatfrågorna så försöker de båda göra världen lite grönare. Verkligen två gröna kvinnor som inspirerar.
Dec 07 2011
Svensk tillnyktring i viktig fråga för klimatavtalet
En andra åtagandeperiod för Kyoto är vad nästan alla här på klimatmötet hoppas på. Men det finns flera delar också av Kyotoavtalet som många säger behöver ändras för att riktiga minskningar av utsläpp ska garanteras. En sådan del är reglerna kring hur överskott i nationella klimatarbetet ska hanteras när man går från en åtagandeperiod till nästa (alltså det antal ton klimatgaser som ett land minskar utöver sitt internationella åtagande för den perioden).
Det finns idag ett stort överskott i klimatarbetet i Kyoto, främst från Ryssland och Ukraina som fick extremt generösa krav när Kyoto bildades men även många länder i forna Östeuropa har överskott genom att den fossilslukande industrin har omstruktureras. Skulle allt överskott användas möjliggör det enorma ökningar av utsläpp trots nya åtaganden i Kyoto (problemet kallas ibland för hot air).
I Sverige har det paradoxala med nuvarande regler som tillåter att länder helt enkelt säljer sitt överskott varit uppe i debatten ett par gånger, t ex i en interpellationsdebatt riksdagen i januari i år och svar på fråga nu under hösten. Anders Borg har sagt att man tittar på hur stora belopp som dessa överskott skulle kunna inbringa till statskassan, dvs hur mycket man skulle få om man sålde överskottet till något land vars klimatarbete inte nått upp till det landets åtaganden. Resultatet av en försäljning är att Sverige blir ansvarigt för betydligt större utsläpp och att länder som inte gjort vad de borde ges en enkel utväg. Andra i regeringen har motiverat denna linje med att Sverige vill använda möjligheten att själv sälja eller spara överskott som förhandlingsbricka här i Durban. Man menar alltså att det skulle kunna hjälpa i frågan om lösning på hot air–problemet om Sverige är öppet för att själva använda sitt överskott.
Nu har Afrikanska länderna tillsammans med ö-staterna här i förhandlingarna föreslagit att rätten att sälja överskott tas bort och att rätten att utnyttja överskottet för att täcka underskott i nästa period begränsas kraftigt. Jag ställde istället frågan till en indisk expert som följt dessa förhandlingar under en längre tid, Payal Parekh, hur ser hon på den strategin? Hjälper det verkligen förhandlingarna fram mot ett starkt Kyotoavtal så som Borg och miljöministern argumenterat? Se Ms Parekhs svar här:
Det är uppenbart att det mest klimatsmarta alternativet är att annullera överskottet och på så sätt inte låta något annat land köpa upp dem och släppa ut mer klimatgaser. Miljöpartiet har uppmanat regeringen att skärpa sig.
EU behöver städa upp bland ’hålen’ i klimatbokföringen och här i Durban har det blivit klart även för svenska miljöministern som nu givit signalen till EU-förhandlarna att annullering av överskotten behövs i regelverket. En tillnyktring i sista stund. Det ger visst hopp för samtalen här och riktiga klimatåtaganden i framtiden.
Dec 06 2011
Reinfeldts skrala intresse för klimatfrågan
Enligt en ny mätning så talar vår statsminister allt mindre om klimatet. Reinfeldt återfanns i 2528 artiklar om klimatet under de två åren som föregick toppmötet i Köpenhamn 2009. De två åren efter mötet är motsvarande siffra 638.
Hur kunde vår tids största utmaning halka så långt ner på den politiska dagordningen? Jag tror att det beror på flera olika saker. Självklart spelar det roll att media rapporter mindre om en fråga, men det spelar också roll vad vi politiker gör. Det spelar roll om Reinfeldt nämner ordet klimat 20 gånger i regeringsförklaringen (som han gjorde 2009) eller fyra gånger (som han gjorde i år). Det spelar roll om en regering väljer att skicka statsministern till Durbantoppmötet (som Norge gör) eller låter statsministern stanna hemma (som Sverige gör).
Vi politiker har ett ansvar att tala om klimatet även när det inte är högst upp på den mediala dagordningen, och vi måste våga säga som det är. Idag släppte den globala klimatrörelsen CAN en ranking av de stora utsläppsländernas klimatarbete. I den totala rankingen kommer Sverige fyra, efter tre tomma placeringar (inget land förtjänade pallplats, tyckte organisationerna bakom granskningen). Samtidigt ser vi hur Sverige sakta men säkert faller på listan över ländernas klimatpolitik, en av underkategorierna. Där hamnar Sverige först på plats 34 av 58.
Det är knappast någon slump att Sverige rasar på klimatrankingen i samma takt som vår statsminister prioriterar frågan allt lägre. Kontrasten till de allt fler och tydligare forskningsrapporterna som visar allvaret med klimatförändringar, och till alla de klimatsmarta lösningar som kommit fram de senaste åren, kan inte bli större.
Dec 06 2011
Kontrast: Nobelkänsla i Durban
Idag arrangerades en dialog mellan vetenskapsmän och politiker i Nobels anda av Sydafrikanska
regeringen (värd för klimatmötet) tillsammans med Stockholm Resilience Centre
och Pottsdam Institute. Ett tiotal ministrar samsades med vetenskapsmän under
ledning av Johan Rockström som högtidligt påminde om slutsatserna i Stockholm
Memorandum, från 3:rd Nobel Laureate Symposium on Global Sustainability i
våras.
Det gav en intellektuell stimulans till de tröttlösa klimatförhandlingarna att
vetenskapsmän som bland andra Rajendra Pachauri och Sir Nicolas Stern tydligt
förklarade att det kommer kosta jorden så mycket mer i ökade klimatförändringar än flertalet av de lösningar som länder idag kan genomföra.
Ministrar från afrikanska länder betonade behoven att nu både få till stånd
anpassning för att minska sårbarheten för fattiga samhällen och att drastiskt
minska de globala utsläppen. ”We are in this ship together, we don’t want the
Green Fund to be emty” sa Ghanas minister Ms Ayittey i ett engagerat anförande
riktat mot EU och USA som vägrat precisera hur löftet om 100 miljader dollar
per år till den gröna fonden för hjälp till klimatomställning och anpassning i
syd ska uppfyllas.
Dialogen avslutades med ett uttalande om vikten att se klimatsamtalen som
tydligt länkade till arbetet med hållbar utveckling och arbetet med att
utveckla ekonomiska verktyg.
Dec 05 2011
Hur dör ett klimatavtal? Kan ett nytt födas?
Många trodde att misslyckandet vid klimatmötet i Köpenhamn satte stopp för ett fortsatt Kyotoavtal. USA
framhärdade att man inte kunde skriva under det och EU m fl villkorade en
fortsättning med både USA och Kina skulle skriva på. Kina i sin tur vägrade ta
på sig bindande krav på utsläppssänkningar. Med konstgjord andning (och nyspråk
i folkrätten) lever fortfarande Kyotoavtalet och hoppet om en ny åtagandeperiod
av utsläppsminskningar efter den nuvarande som går ut 2012. Men hur långt
Nu två år efter Köpenhamnsmötet saknas alltjämt den politiska viljan att globalt ta itu med klimatproblemen. Många EU-länder fokuserar på skuldkrisen och gör det till ursäkt för allt tankearbete
kring klimatfrågan. Strategiska satsningar på klimatsmarta transporter, energi-
och resurseffektiveringar och förnybar energi har av flertalet i EU inte lyfts in som den motåtgärd till
krisen den framtidssatsning som behövs för att klara både ekonomisk och
ekologisk kris som Miljöpartiet och den Europeiska gröna rörelsen föreslagit (Green
New Deal).
Länderna här i Durban pratar inte om några siffror för utsläppsminskningar. Det mest konkreta och viktigaste för global samordning för klimathotet finns alltså inte på bordet här. De helt otillräckliga
utsläppsminskningar som länderna själva sagt som ’bud’ i Köpenhamnsaccordet är
de enda som finns (där EU säger minskning med 20 % till 2020 vilket för Sverige
inte innebär några krav på att minska mer än det som redan sker). Tydligare än
så kan den politiska oförmågan knappast manifesteras.
Det som samtalen här handlar om konststycket att få Kyotoavtalet att övervintra denna politiska
istid så att länderna om några år ska kunna ta itu med siffrorna igen. Nu
tänker man sig att de länder som vill (utöver EU kanske Australien och Nya
Zeeland) skriver på för en ny åtagandeperiod för Kyotoavtalet och att
förhandlingar sätts igång om ett nytt klimatavtal och utsläppsminskningar efter
2020 där alla ska vara med.
Osäkerheten kring ett nytt klimatavtal är stora. Många menar att få det bindande på samma sätt som
Kyotoavtalet kommer att vara svårt, åtminstone om det ska handla om utsläppsminskningar
i de storleksordningar som krävs för att klara klimatet. Bindande frivillighet
kan bli nya normen. Om det lyckas hänger då mer på att andra drivkrafter än globala klimatavtal gör
att vi minskar utsläppen ändå.
Dec 04 2011
Klimatlösningar oberoende av globalt avtal?
Det dubbla med klimatpolitiken just nu är att det parallellt med
trögheten (rentav oviljan) att politiskt ta tag ordentligt i frågan så finns
mycket som händer och är positivt. I Sverige ser vi hur många kommuner sätter
upp ambitiösa program och aktivt jobbar för att minska utsläppen genom bättre
kollektivtrafik, avfallssortering, energieffektivisering och
konsumentinformation. Där går överlag klimatarbetet framåt. Kaj Embréns
diskuterande nyligen att städerna i världen kan trycka på för ett bättre globalt
avtal i Durban http://bloggar.miljoaktuellt.idg.se/kajembren/2011/11/20/for-oss-de-99-kommer-durban-att-leverera/
Där det också händer är inom sektorer som ser sig som delar av
lösningen, som t ex förnybar energi. Där finns idag ett mycket större tryck på
att global och nationell politik ska sluta stå ivägen för den omställning som
på sina håll börjat rulla och tydligare stödja t ex utveckling och utbyggnad av
förnybar energi. Man kan se det som att vi vid sidan av ett traditionellt
klimatavtal om minskade utsläpp kan ha ett avtal om gemensamma satsningar i
sektorer som hjälper till med lösningar. Ett investeringsavtal för klimatet tas
upp av en del (bla Björn Ola Linnér på Linköpings universitet) och fördelen med
ett sådant vore att vända blicken mot lösningar och inte fastna på samma sätt
som hittills enbart i problemen med fördelning av ‘de jobbiga’ utsläppsminskningarna.
Sådana tankar får stöd av att internationella energiorganet nyligen visade på
att förnybar energi är den snabbast växande dleen av energisektorn: http://www.businessgreen.com/bg/news/2127695/iea-renewables-fastest-growing-energy-sector
Så kanske ska man inte stirra sig blind enbart på ett övervintrat
Kyotoprotokoll. Poängen är snarare att få till ett globalt avtal som också
hjälper de aktörer som idag redan påbörjat arbetet att utveckla samhället till
en klimatsmartare version. Ett manifesterande av politisk ovilja här i Durban
ger fel signal, snarare bör fler politiker och länder se att det finns många
andra aktörer som står redo med lösningar om bara förutsättningarna ges.
Dec 03 2011
Stort demonstrationståg för klimatet
Idag arrangeras demonstrationer för klimatfrågan i många länder. I Durban syns lantarbetare, kvinnor, unga, miljöorganisationer m fl i ett färgsprakande och sjungande tåg genom staden. Förhoppningen är att lite av kraften här når in till förhandlarna.
Här med Johanna Sandahl från Naturskyddsföreningen tillsammans med de sjungande Sydafrikanska kvinnorna i tåget bakom.
Nov 30 2011
Klimatet – ett särintresse?
När Anders Wijkman och Maria Wetterstrand på dagens Klimatforum berättar om tomma presskonferenser och oförstående
företagsstyrelser på 1980- och 90-talen känner man ju att klimatfrågan ändå
fått mycket mer fokus och många fler är medvetna idag. Ändå finns flera
’glastak’ kvar i vilka frågor som anses viktiga och inte i den politiska
debatten. En finansminister får sällan frågan när han eller hon lämnar sitt
budgetförslag till riksdagen hur förslagen kommer minska klimatutsläppen, eller
vilka kostnader i framtiden som klimatförändringarna bidrar till. Statistiken över utsläppsökningar följs inte alls på samma intensiva sätt som t ex sysselsättning eller bytesbalans. (Hans Rosling från GapMinder hade verkligen en del poänger i sin föreläsning om statistik på Klimatforum!)
Behandlingen av klimatfrågan är konstig med tanke på allvaret.
Vi ser redan idag hur extrema väderfenomen blir vanligare. Torkan på Afrikas Horn i somras är ett exempel. Skogsbränderna i Ryssland för några år sedan ett annat. Men vi ser också exempel här hemma. Häromdagen var jag i Göteborg och pratade med kommuntjänstemän om hur staden behöver anpassas till ett förändrat klimat. Stormar av den typen vi såg i södra och västra Sverige under helgen kommer att bli allt vanligare. Kostnaden för att bygga om Göteborg för en havsnivå som är en meter högre än idag skulle hamna på flera miljarder. Om den globala medeltemperaturen tillåts stiga över två grader riskerar vi att hamna i en okontrollerbar process där konsekvenserna kan bli långt värre än så.
I sådana sammanhang blir klimatförändringarna väldigt konkreta. Det handlar om byggnader, vägar, elledningar och människors tillgång till rent vatten. Den bilden kommer jag att ha med mig till Durban
Läs artikel på svt: http://svt.se/2.108068/1.2618508/torka_svalt_och_drankta_lander_om_varlden_ger_upp_2-gradersmalet
