Kategori: Globalt
Dec 03 2011
Idag arrangeras demonstrationer för klimatfrågan i många länder. I Durban syns lantarbetare, kvinnor, unga, miljöorganisationer m fl i ett färgsprakande och sjungande tåg genom staden. Förhoppningen är att lite av kraften här når in till förhandlarna.
Här med Johanna Sandahl från Naturskyddsföreningen tillsammans med de sjungande Sydafrikanska kvinnorna i tåget bakom.
Nov 30 2011
När Anders Wijkman och Maria Wetterstrand på dagens Klimatforum berättar om tomma presskonferenser och oförstående
företagsstyrelser på 1980- och 90-talen känner man ju att klimatfrågan ändå
fått mycket mer fokus och många fler är medvetna idag. Ändå finns flera
’glastak’ kvar i vilka frågor som anses viktiga och inte i den politiska
debatten. En finansminister får sällan frågan när han eller hon lämnar sitt
budgetförslag till riksdagen hur förslagen kommer minska klimatutsläppen, eller
vilka kostnader i framtiden som klimatförändringarna bidrar till. Statistiken över utsläppsökningar följs inte alls på samma intensiva sätt som t ex sysselsättning eller bytesbalans. (Hans Rosling från GapMinder hade verkligen en del poänger i sin föreläsning om statistik på Klimatforum!)
Behandlingen av klimatfrågan är konstig med tanke på allvaret.
Vi ser redan idag hur extrema väderfenomen blir vanligare. Torkan på Afrikas Horn i somras är ett exempel. Skogsbränderna i Ryssland för några år sedan ett annat. Men vi ser också exempel här hemma. Häromdagen var jag i Göteborg och pratade med kommuntjänstemän om hur staden behöver anpassas till ett förändrat klimat. Stormar av den typen vi såg i södra och västra Sverige under helgen kommer att bli allt vanligare. Kostnaden för att bygga om Göteborg för en havsnivå som är en meter högre än idag skulle hamna på flera miljarder. Om den globala medeltemperaturen tillåts stiga över två grader riskerar vi att hamna i en okontrollerbar process där konsekvenserna kan bli långt värre än så.
I sådana sammanhang blir klimatförändringarna väldigt konkreta. Det handlar om byggnader, vägar, elledningar och människors tillgång till rent vatten. Den bilden kommer jag att ha med mig till Durban
Läs artikel på svt: http://svt.se/2.108068/1.2618508/torka_svalt_och_drankta_lander_om_varlden_ger_upp_2-gradersmalet
Nov 29 2011
Grundläggande för alla försök att göra ett gott intryck och påverka andra är att man har något bra att visa upp. Man städar hemma innan man får besök, man lär barn att stanna vid övergångsställen och se sig för genom att visa sådant beteende själv, ja ni förstår vad jag menar. I klimatsammanhang så vill Sverige och EU att andra rika länder ska utlova utsläppsminskningar i någon form av bindande internationellt avtal. Därför måste naturligtvis Sverige och EU själva säga att de tänker minsann låta sina löften vara bindande (se bloggen igår där jag uppmanande Sverige och EU att skriva på för en andra period i Kyoto oavsett vad andra säger).
Men vi vill också att utsläppsminskningarna är tillräckligt stora och snabba för att vi ska klara jordens klimatsystem och ändå ger alla människor samma rätt till utveckling. Då bör rika länder som Sverige pga historiskt ansvar och goda förutsättningar minska med minst 40% till 2020. Och då låter det ju jättebra att Sveriges klimatmål till 2020 är just en minskning med 40%… problemet är bara att siffran ljuger. Det regeringen menar är att de utsläpp som sker i Sverige bara ska minska med 27% och att resten, alltså en tredjedel ska köpas från andra som gör minskningar men att dessa ska tillgodoräknas Sverige. Och det är ju jättefint att man vill skicka pengar till andra för utsläppsminskningar, men förstår ni vilken signal som skickas till andra länder: ‘skryt om fina utsläppsmål men skicka notan till andra’! Är det så vi vill att alla de rika länderna gör med sina utsläppsmål? Devalvering heter det i finansspråket, att något tappar i värde. 40% är inte längre 40% utan 27%. (Att det innebär skillnaden mellan att köra ‘business as usual’ utan nya klimatåtgärder och att sporra svenska samhället med fler och nya åtgärder gör ju saken ännu tristare)
Andreas Nilsson, Psykologiska institutionen Göteborgs universitet som deltog i samma panelsamtal som jag i måndags sa något tänkvärt om vad som styr beteenden; ‘vi gör som andra gör’. Nu säger flera EU-länder att deras nationella klimatmål är vad de tänker göra för minskningar ‘hemma’ i sina egna länder. Sverige borde göra som de och inte luras med klimatmålet. Om dessa s k flexibla mekanismer töjs ut alltför långt så tappar hela Kyoto i värde. Så, ska Sverige ha något ledaransvar i Durban, städa hemma Ek, och devalvera inte klimatavtalen!
Nov 28 2011
Idag börjar de internationella klimatförhandlingarna i Durban,
Sydafrika. Inför mötet är läget kring en överenskommelse om hur minskningarna
av klimatgaser ska ske låsta. Det hittills enda avtalet på global nivå om
utsläppsminskningar, Kyotoavtalet, omfattar bara minskningar till nästa år.
Sverige och EU säger nu att man vill ha en fortsättning av Kyoto men bara om
andra länder visar att de vill förhandla om bindande åtaganden i framtiden. De
minskningar som länderna hittills sagt sig vilja göra är otillräckliga och
flera länder vill inte se sådana åtaganden i någon bindande form.
Det är dags att Sverige och EU stiger fram och säger att de åtar
sig en ny period i Kyotoavtalet oavsett vad andra länder gör. De mål om minska
utsläppen som Sverige och EU satt har man ju beslutat genomföra ändå. Då
förlorar man inget på att också göra de bindande internationellt. Det är
viktigt när man vill att andra länder ska göra sina åtaganden bindande att man
själv visar sig beredd att göra det utan villkor.
Miljöpartiet har tillsammans med de Gröna parterna i Europa slagit
fast ett antal prioriteringar inför mötet, läs mer på www.mp.se
Nov 20 2011
“Of course I had fear, but when I saw people killed by the police I forgot it and it gave me the strength to do my work”. Så beskriver den 27-åriga tunisiern, aktivisten och bloggaren Ben Mhenni hennes engagemang för yttrandefriheten.
Revolutionen i Tunisien började i ett gathörn. En desperat och heroisk tunisisk torghandlare brände sig till döds. Hans gärning tände gnistan som utvecklade sig till en ungdomsprotest. Kvinnoförbund och människorättsförbund förstärkte protesterna. Revolten växte i omfattning och snart fick den även stöd av medelklassen. Det tunisiska folket reste sig och tog till gatorna. När armén gick över till protestens sida var utgången klar och diktatorn Ben Ali tvingades till landsflykt. Den 14 januari 2011 går till historien som den dag då det tunisiska folket besegrade sitt förtryck. Nu finns en uppgörelse om hur maken ska fördelas mellan de partier som vann starkt stöd i valet för en månad sedan.
Förtrycket i Tunisien besegrades inte med vapen, inte med utländska bomber. Revolutionen kom ur att ett folk tillsammans tog tillbaka sin yttrandefrihet. Friheten att ställa sig upp mot det som är fel och kalla saker vid sina rätta namn. En ledare som inte har aktivt stöd av folket är en diktator, punkt.
Yttrandefrihet är själva demokratins grund. Den arabiska våren har återigen visat det med självklar styrka. Det är inte Twitter eller Facebook som varit själva drivkraften, utan människors mod att hävda sin rätt till yttrandefrihet.
Men demokrati är inte bara frånvaron av en diktator. Det kräver en ständig formulering av hur samhället ska styras och hur respekt för var och en kan utövas. Att låta alla komma till tals är en grundförutsättning. Många kvinnor kämpar för att få komma till tals och påverka sitt samhälle.
I år delas Nobels fredspris ut till tre kvinnor med motiveringen ”We cannot achieve democracy and lasting peace in the world unless women obtain the same opportunities as men to influence developments at all levels of society”. En av fredspristagarna är Tawakkol Karman. Hon är 32 år, journalist, muslim och människorättsaktivist. Valet av henne till Nobels fredspris är ett stöd till alla som bär fram den arabiska våren, trots risker för sin personliga och sin familjs säkerhet. Före protesterna i Yemen var Tawakkol Karman okänd för omvärlden, idag är hon en symbol för mod och styrka världen över.
Nadia Mostafa, professor vid universitetet i Kairo, kommenterar utnämningen av Tawakkol Karman så här: “Giving it to a woman and an Islamist? That means a sort of re-evaluation. It means Islam is not against peace, it’s not against women, and Islamists can be women activists, and they can fight for human rights, freedom and democracy.”
Så flyger budskapet över världen, på vingar av modern datateknik men med samma drivkraft som fanns på torgen i det antika Grekland där våra historieböckers demokrati börjar. Budskap som gör att förtryckande vanor kan brytas och bättre samhällen byggas. Ben Mhenni och Tawakkol Karman är bara två av 2011 års hjältinnor som likt Ann San Su Chi i Burma med yttrandefriheten som vapen visar att en annan värld är möjlig.
—
Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för livet”. Mer information om bloggstafetten, “Skriv för livet” och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: www.amnesty.se/bloggstafett.
Nu lämnar jag över stafettpinnen till Rebecka Carlsson, Grön Ungdoms ena språkrör som just nu träffar unga demokratiaktivister i Kairo och som bloggar på adressen http://rebeckacarlsson.wordpress.com/ i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.
Nov 12 2011
Eva Joly talar om grunden för det europeiska samarbetet och de gröna framtidsfrågorna. Att en norskättad korruptionskritiker som utstrålar tryggheten, värmen och rättrådigheten hos en god mormor utmanar franska presidenten om ämbetet känns uppfriskande!
Partisekreterare Anders Wallner i publiken ‘gillar’ med Joly-gröna läsglasögon.
Nov 12 2011
Tjugotalet partiledare från gröna partier i Europa tryckte in sig på en mysig fransk lunchrestaurang och diskuterade aktuella frågor. Här Juan Lopez de Uralde, kandidat för den spanska gröna koalitionen i pågående valkampanjen. Som tidigare mångårig ledare för Greenpeace Spain kommer han profilera en grön politisk agenda som står i stark kontrast till de konservativa och spanska socialisterna.
Nov 10 2011
I helgen redovisade ett amerikanskt institut utsläppen av koldioxid 2010 i USA och globalt. All time high, tyvärr. Kurvorna tyder på att vi går mot de värre av de scenarier som FNs klimatpanel tagit fram. Inte bra. Vems är ansvaret och vem kan göra något åt det?
Om bara ett par veckor börjar FNs klimatmöte där länderna förhandlar om hur de globala reglerverken ska se ut för att bryta denna trend och rädda jorden från allt för stor klimatpåverkan. Där har alla länder ett ansvar och kan göra något, men det klart att de länder som släppt ut mycket tidigare och fortsätter med det (läs USA men även stora delar av värsteuropa) har ett särskilt anasvar. Det är också de länder som har god kapacitet att göra mycket för att minska utsläppen.
Det kostiga är nu att planerna för att bygga klimatsmarta samhälle ni i länder som Kina, Indien och Brasilien många gånger är mer långtgående än de som finns hos oss. (Lyssnade igår på experterna från Stockholm Environmental Institute som pratade om klimatförhandlingarna för riksdagsklubben GLOBE) På ett sätt kan man säga att fattigare länder tar större ansvar!
Okt 17 2011
FNs dag mot fattigdom och om en dryg månad står Sydafrika och Durban värd för de 17:e klimatförhandlingarna. De globala frågorna hänger alltmer samman. Jag kommer åka som en del av den svenska delegationen och träffar nu organisationer och andra för att höra hur de ser klimatfrågan bör drivas vidare.
Finansieringen av klimatanpassning och klimatomställning i fattiga länder är en av de centrala frågorna. Ett antal miljö- och biståndsorganisationer hade förra veckan en utfrågning av partierna i riksdagen om hur Sverige ska uppfylla sina löften om att i framtiden bidra till minst 100 miljader USD/år för detta. Noterar att bara två partier (MP och V) reserverar en del pengar i statsbudgeten medan övriga enbart pratar om nya internationella resurser (som förhoppningsvis kommer men är osäkra, läs en översikt av olika finansieringar). När utsläppsrätterna inom EUs handelssystem börjar auktioneras kommer nya pengar in – varför inte börja med att destinera dessa till internationella klimatarbetet?
En artikel i Nature från bl a svenska forskare förra veckan pekade återigen på jordbruket som den svåra nöten för framtida välstånd, det står både för stora klimatutsläpp och producerar mat som ska räcka till allt fler. Med lokalt anpassad teknik och bättre utnyttjande av maten kan jorden både mätta befolkningen och bevara ekosystemen intakta.
Ett sätt att nyttja odlade livsmedel bättre är att låta det gå direkt till mat för människor och istället låta djuren få foder från mindre produktiva marker och från skogen. Mer goda grönsaker och högre kvalitet på kött som kan avnjutas i mindre mängd. Några som redan tagit ett steg för hållbar matförsörjning är Nordic Light Hotels som börjat med köttfria måndagar. Trevlig måndag!