Arkiv
Kategori: Demokrati
Feb 06 2012
Finska gröna tackar för stödet till Haavisto
Dear friends,
today was the final election day in the presidential elections, and now the results have come.
Today we had a chance to vote for a more open, tolerant & sustainable Finland – and so many finns did! More than 37% of the votes were given to Pekka Haavisto, our green candidate. This did not make him president, but we see the campaign, the final outcome and the amount of all the happy, devoted, hard-working supporters of Pekka as a victory for a new Finland.
Pekka got 37,4% of the votes in the whole country, and Mr. Sauli Niinistö won with 62,2%. Pekka got a good persentage in rural areas and in the north&east of Finland, where the Greens traditionally have not been very succesfull. In Lapland, in the city of Kolari, Pekka got 55% Many people have now voted green for the first time in their lives.
We as Greens are so gratefull to all the activists, who made Pekkas campaign what it was – a new kind of bottom-to-top -campaign, where people themselves made decisions to just go out there and do something, for their own values, for Pekka, for this country. They did not do it for the Green party, but as we all worked for the same goal, we did it together. Middle-aged men working in factories, mothers&fathers with small children, people with a migrant backround, gays &heterosexuals, hipsters and grandma’s!
We also want to thank both EGP and all of you european greens around the continent (especially Miljöpartiet in Sweden), who also participated; sent us greetings or helped the campaign via the social media or in the internet! To us, Finland tomorrow will be a much better place than it was only half a year ago.
Best wishes from a cold Helsinki!
On the behalf of the Finnish Greens,
Tanja Remes
Jan 22 2012
Pekka Haavisto till andra omgången i finska presidentvalet!
Det är väldigt glädjande att de finska Grönas kandidat Pekka Haavisto i dagens presidentval lyckades mycket bra och blev tvåa efter samlingspartiets Sauli Niinistö. Det innebär att det är en grön och framtidsinriktad politiker som ställs mot kandidaten från Moderaternas finska systerparti i den andra valomgången. Ett bevis på hur grön politik och gröna politiker vinner förtroende hos allt större grupper, inte bara i Sverige utan i många länder runt om i världen.
Pekka Haavisto är mycket väl ansedd bland Gröna politiker runt om i världen, och har goda kontakter med Miljöpartiet i Sverige. Han var den första gröna ministern i Europa på nittiotalet och har arbetat i flera viktiga uppdrag för FN om fred och miljöfrågor i Sudan och på Balkan.
Jan 21 2012
Ser fram emot gröna framgångar i finska presidentvalet imorgon
Hejar idag på min finske partikollega Pekka Haavisto som slutspurtar i presidentvalet i Finland, att en så kompetent och klok person som Pekka deltar som kandidat till presidentposten visar en styrka i finsk demokrati. Pekka har många gånger delat med sig av kunskap till oss i Miljöpartiet i Sverige och jag har själv inspirerats i mitt engagemang av honom.
Vore kul om alla finlänska medborgare i Sverige får möjlighet att rösta grönt även i en andra valomgång!
Pekkas kampanjsida på facebook.
Om Pekka.
Jan 05 2012
Fortsatt ensidigt på partiledarfronten i svensk politik
Hör ikväll att vänsterpartiet beslutat att inte införa ett dubbelt partiledarskap. Det är synd. De politiska arbetsformerna behöver utvecklas och dubbelt ledarskap är ett sätt.
Om jag förstår det rätt har man i Vänsterpartiet haft en ingående diskussion kring problemen som kan finnas med att ha en ensam partiledare. Ingen tror väl att det dubbla ledarskapet är problemfritt, så det blir såklart en avvägning. Men jag menar att dubbelt ledarskap sänder en tydlig signal att politik handlar om mer än personliga åsikter hos en partiledare, att det handlar om ett kollektivt beslutsfattande där alla samhällsmedborgare ska kunna delta. Självklart öppnar det också upp för mänskligare partiledare som får arbetsformer som lättare går att förena med familj och utvecklande vänskapsrelationer utanför politiken.
Miljöpartiet utmanade redan för 30 år sedan med att säga att sättet att jobba i partiet också är en del av politiken, en del i att arbeta för att förbättra samhället. Miljöpartiet bejakade inte bara delat ledarskap utan också transparenta regler om hur länge samma person kan ha uppdrag och öppna kandidatprocesser på alla nivåer där antalet år som partimedlem inte avgör lämpligheten för politiska förtroendeuppdrag. Dessa arbetsformer rapporteras konstigt nog fortfarande om som ’nya’ och ’alternativa’.
Jag antar att det var partikulturen hos Vänsterpartiet som sa nej. Och det är sant att dubbel ledarskap handlar om mycket mer än två goda kandidater som väljs båda två i stället för en. I det har nog Jenny Madestam rätt när hon avrått Vänsterpartiet från att införa dubbelt ledarskap; kulturen har inte varit sådan att man bejakat kollektivt beslutsfattande och samarbete på högsta ledningsnivå. Men allt kan väl utvecklas? Och om nu partikulturen är så olika mellan partier, har det inte varit en väldigt ensidig på en enväldig partiordförande i svensk partitradition?
Nov 20 2011
Kvinnorna som förändrade världen?
“Of course I had fear, but when I saw people killed by the police I forgot it and it gave me the strength to do my work”. Så beskriver den 27-åriga tunisiern, aktivisten och bloggaren Ben Mhenni hennes engagemang för yttrandefriheten.
Revolutionen i Tunisien började i ett gathörn. En desperat och heroisk tunisisk torghandlare brände sig till döds. Hans gärning tände gnistan som utvecklade sig till en ungdomsprotest. Kvinnoförbund och människorättsförbund förstärkte protesterna. Revolten växte i omfattning och snart fick den även stöd av medelklassen. Det tunisiska folket reste sig och tog till gatorna. När armén gick över till protestens sida var utgången klar och diktatorn Ben Ali tvingades till landsflykt. Den 14 januari 2011 går till historien som den dag då det tunisiska folket besegrade sitt förtryck. Nu finns en uppgörelse om hur maken ska fördelas mellan de partier som vann starkt stöd i valet för en månad sedan.
Förtrycket i Tunisien besegrades inte med vapen, inte med utländska bomber. Revolutionen kom ur att ett folk tillsammans tog tillbaka sin yttrandefrihet. Friheten att ställa sig upp mot det som är fel och kalla saker vid sina rätta namn. En ledare som inte har aktivt stöd av folket är en diktator, punkt.
Yttrandefrihet är själva demokratins grund. Den arabiska våren har återigen visat det med självklar styrka. Det är inte Twitter eller Facebook som varit själva drivkraften, utan människors mod att hävda sin rätt till yttrandefrihet.
Men demokrati är inte bara frånvaron av en diktator. Det kräver en ständig formulering av hur samhället ska styras och hur respekt för var och en kan utövas. Att låta alla komma till tals är en grundförutsättning. Många kvinnor kämpar för att få komma till tals och påverka sitt samhälle.
I år delas Nobels fredspris ut till tre kvinnor med motiveringen ”We cannot achieve democracy and lasting peace in the world unless women obtain the same opportunities as men to influence developments at all levels of society”. En av fredspristagarna är Tawakkol Karman. Hon är 32 år, journalist, muslim och människorättsaktivist. Valet av henne till Nobels fredspris är ett stöd till alla som bär fram den arabiska våren, trots risker för sin personliga och sin familjs säkerhet. Före protesterna i Yemen var Tawakkol Karman okänd för omvärlden, idag är hon en symbol för mod och styrka världen över.
Nadia Mostafa, professor vid universitetet i Kairo, kommenterar utnämningen av Tawakkol Karman så här: “Giving it to a woman and an Islamist? That means a sort of re-evaluation. It means Islam is not against peace, it’s not against women, and Islamists can be women activists, and they can fight for human rights, freedom and democracy.”
Så flyger budskapet över världen, på vingar av modern datateknik men med samma drivkraft som fanns på torgen i det antika Grekland där våra historieböckers demokrati börjar. Budskap som gör att förtryckande vanor kan brytas och bättre samhällen byggas. Ben Mhenni och Tawakkol Karman är bara två av 2011 års hjältinnor som likt Ann San Su Chi i Burma med yttrandefriheten som vapen visar att en annan värld är möjlig.
—
Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för livet”. Mer information om bloggstafetten, “Skriv för livet” och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: www.amnesty.se/bloggstafett.
Nu lämnar jag över stafettpinnen till Rebecka Carlsson, Grön Ungdoms ena språkrör som just nu träffar unga demokratiaktivister i Kairo och som bloggar på adressen http://rebeckacarlsson.wordpress.com/ i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.
Maj 09 2011
Otillräckligt stöd till studenter med barn
Alliansen gör ingenting för att underlätta för studenter med barn. Det drabbar inte bara enskilda, utan är en förlustaffär för Sverige: ingen tjänar på att studenter med barn gör studieuppehåll eller avbryter studier.
Ansökningstiden har gått ut till landets högskolor och universitet. Totalt har 346 239 anmälningar kommit in vilket är nytt rekord. Det är positivt att så många väljer att satsa ett antal år för att utbilda sig men de allra flesta får under studietiden leva med en ansträngd ekonomi. Svårast blir det för dem som har försörjningsansvar för ett eller flera barn. Och studenter med barn är fler än vad man kan tro. Omkring 20 procent av studenterna, alltså cirka 60 000 personer, har barn under 18 år. Bland de kvinnliga studenterna har var fjärde student hemmavarande barn.
Studenter med barn drabbas extra hårt av det låga studiemedlet. De har större kostnader att möta och samtidigt sämre möjligheter än andra studenter att jobba vid sidan av studierna. Därför drev Miljöpartiet år 2005 igenom ett tillägg i studiemedlet för studerande med barn. Studenter med ett barn får 512 kronor extra i månaden och studenter med två barn får 836 kronor extra i månaden.
Miljöpartiets tillägg var en början, men dessa summor räcker knappast för att möta dessa studenters behov. Fortfarande är det många studenter som avstår från att skaffa barn, och föräldrar som avstår från att börja studera på grund av ekonomisk otrygghet.
Själv varvade jag arbete och studier under en tioårsperiod och tog ut två examina först som 30-åring. Efter några års arbete återgick jag till universitetet som doktorand och lärare. Under alla dessa år har jag upplevt hur heterogen gruppen studenter är sett till åldrar och familjesituation. Detta trots att man gärna kablar ut bilden av högskolestudenten som en tjugoårig singel utan barn.
Men jag är övertygad om att det är positivt och viktigt att det även finns mer erfarna och mer studiemotiverade studenter på de svenska universitets- och högskoleutbildningarna. För mig är det uppenbart att personer som gör ett eget val att börja studera behöver ha rimliga förutsättningar oavsett om de är 20, 30 eller 40 år gamla.
De ekonomiska förutsättningarna för studenter måste bättre spegla att de har olika stort försörjningsansvar. Förutsättningarna måste förändras så att det blir lättare för personer som har barn att börja, fortsätta eller avsluta sina studier samtidigt som de är föräldrar. Det gäller inte bara de ekonomiska förutsättningarna utan också exempelvis schemaläggning.
Mina tre bästa förslag till regeringen för att underlätta för studenter med barn är:
- Höj studiemedlet med 500 kronor, och se till att en ytterligare höjning av barntillägget genomförs.
- Koppla loss SGI från studiemedelssystemet så att föräldrapenningen inte baseras på det låga studiemedlet.
- Visa kursplaner med scheman så att det blir lättare för studenter med barn att planera.
Sedan Alliansen tog över regeringsmakten 2006 har utvecklingen för pluggande föräldrar stannat av. Utöver en liten allmän höjning av studiemedlet för alla har ingenting gjorts. Inte heller i vårens budget sägs något om att stärka ekonomin för dessa studenter.
Detta drabbar inte bara de enskilda studenterna och deras barn. Det blir också en förlustaffär för Sverige. Varken individen eller samhället tjänar nämligen på att personer som har barn gör uppehåll i sina studier eller tvingas ut på arbetsmarknaden utan en färdig examen.
Åsa Romson
riksdagsledamot (MP) och doktorand
Stockholms universitet
UNT 8/5 2011
Apr 11 2011
Motverka diskrimineringen Ullenhag!
Det behövs mer än språkundervisning för att invandrare ska ha samma möjlighet till jobb, det visar bland annat erfarenheterna från Kanada. Integrationsminister Ullenhag bör snarast stärka Sveriges arbete mot diskriminering, uppmanar miljöpartisterna Åsa Romson, riksdagsledamot, och Paul Lappalainen, f.d. statlig utredare om strukturell diskriminering.
Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) skriver på Newsmill (2011-04-05) att undervisningen i svenska för invandrare (sfi) behöver bli mer individanpassad. Det är naturligtvis bra. Individuellt anpassat stöd och bättre undervisning i svenska tar bort formella hinder för invandrare att få jobb, liksom snabb och rättvis översättning av utländska betyg och borttagande av arbetsförbud . Men om man inte samtidigt ser att det idag finns diskriminering så faller andra åtgärder platt.
Stora utbildningsinsatser för att stärka svenska språket bland utrikesfödda spelar helt enkelt en mindre roll när invandrare märker att det inte alls är språket utan namn och hudfärg som avgör om hon eller han får jobb eller lägenhetskontrakt.
Ullenhag bör ta intryck av den liberala tankesmedjan Fores som nyligen gav ut en rapport kring integrationspolitiken i Kanada, ett land som tydligt fokuserat på att motverka diskriminering och där andelen utrikesfödda i arbete klart överstiger snittet i Sverige. I Kanada finns ett starkt civilsamhälle som är delaktigt i arbetet mot diskriminering och vid mottagande och etablering. Kanadas erfarenheter ger regeringen en god anledning att agera snabbt för att stärka antidiskrimineringsarbetet i Sverige.
Vi vill peka på tre åtgärder som internationella erfarenheter från bland annat Kanada och tidigare utredningar här i Sverige pekar på:
1) Inför en aktiv politik för lika rättigheter och möjligheter på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, annars blir etableringsåtgärder aldrig effektiva.
2) Sätt kraft bakom orden och tydliggör att företag som diskriminerar riskerar att förlora offentliga upphandlingar. Det är verkningsfullt eftersom offentliga myndigheter upphandlar för mer än 400 miljarder årligen.
3) Stärk det civila samhället. Organisationer och nätverk som kritiskt granskar diskrimineringen spelar en viktig roll och invandrares egna organisationer behöver mer makt.
Diskriminering drabbar individer och kostar samhället stora summor. För att komma åt diskriminerande strukturer krävs en tydlig och aktiv politik. Lika rättigheter är inte en höger- eller vänsterfråga. Det är helt enkelt en demokratifråga, och den vilar tung på Erik Ullenhags och hans regeringskollegors axlar.
Sverige ska aldrig gå den danska vägen, där politik byggd på främlingsfientlighet har skapat ökade klyftor mellan människor med olika bakgrund. Det är överenskommelsen i riksdagen mellan regeringen och Miljöpartiet en garant för. Men en politik för ett öppet samhälle kräver mer än en humanisering av flyktingmottagandet och möjlighet till arbetskraftsinvandring. Ett öppet samhälle måste också bekämpa diskriminering. Sverige behöver en aktiv antidiskrimineringspolitik för att bli ett interkulturellt samhälle där människor respekteras för den de är och tillåts utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.
Publiserad på Newsmill 2001-04-11
Feb 21 2011
Hamburgs gröna glada trots valresultatet
De Grönas valvaka för delstatsvalet i Hamburg hölls på St Pauli stadion. Med en vältankad bar med rejäl valarbetarmat (Chili sin carne), fotbollsspelsbord och discomusik mottog Hamburgs gröna beskedet att Socialdomokraterna tagit hem majoriteten av platserna i senaten och därmed sopat bort tio års styre av Kristdemokraterna (CDU). Återställt otdningen kan man säga då Hamburg historiskt är Socialdemokratiskk mark. De Gröna som samarbetat med CDU de senaste tre åren fick inte någon ny chans att regera omedelbart, men med tanke på att det samarbetet knakade i fogarna och De Gröna utlöst nyvalet ett år i förväg just pga CDUs oförmåga att styra staden på ett bra sätt verkade väljarna ändå ganska nöjda med de grönas insatser. Två ytterlgare procent sedan förra valet och 11% totalt denna gång. Så på valvakan var man ändå rätt nöjd.
Pratade bland annat med Cem, nationella tyska språkröret , Anja, det gröna borgarrådet i Hamburg och Jenny det avgående talespersonen för miljöfrågor. De två senare vittnade om de svåra energibelsut som Hamburg står inför och Vattenfalls inblandning i politiken i och med byggandet av ett nytt stenkoleldat kraftverk, Moorburg. Värre än finska Fortums behandling av Stockholm stad tänker jag. Hamburgborna kommer bli uppbundna med stenkolsenergi för många år framöver, trots goda förutsättningar för förnyelsebara och energieffektiva lösningar. Vattenfall förnippas inte alls med de moderna energislagen här. Något att ta med sig till de vidare samtal om energi- och klimatpolitik jag nu åker till i Berlin
Feb 17 2011
Moderat schizofreni om miljöklass 1-dieseln
Miljöutskottet behandlade idag regeringes förslag på nya lagar för avgasrening och drivmedel (prop 1010/11:51) som bland annat rör frågor om miljöklassning av bilar och bränslen. Miljöpartiet fick stöd av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet när det gällde vårt förslag att man från regeringen tydligare måste beskriva vilka olika förmåner och skattesänkningar man vill införa för miljöbilar innan man fastställer vilken klassificering som ska gälla. Att den rödgröna oppositionen stödde detta var både trevligt och väntat. Regeringen har gjort det osäkert att köpa miljöbil under 2011 genom att diffust lova stöd om köpen görs 2012 och varit otydliga kring hur förmånsvärdet för biogasbilar ska se ut framöver. Detta måste oppositionen kritisera.
Mer oväntat var att Moderaterna och de andra allianspartierna samma dag sitter och ger godkännande till två helt motstridiga uppfattningar om miljöklass 1-diseln. I miljöutskottet gav de stöd till regeringens proposition som tydligt uttalar att miljöklassystemet för dieseln ska vara kvar. Den svenska miljöklass 1-diseln ger nämligen mindre utsläpp av hälsofarliga ämnen jämfört med den diesel som används i resten av Europa (miljöklass 3 diesel). Samtidigt i skatteutskottet så sitter Moderaterna och alliansen och för fram krav på att regeringen ska se över särskiljandet på dieselsorterna skattemässigt. Om detta fattar de beslut som kommer upp till kammaren för votering.
I vanliga fall antar man att det som blir beslut i utskotten också blir beslut i kammaren… Men om Moderaterna och allianspartiernas åsikter följs i denna fråga så blir det schizofrent, miljöklasserna för dieseln ska både vara kvar och tas bort. Läge för rättning i de borgerliga leden?
Feb 16 2011
Den öppna valturnén som språkrörskandidat igång
I och med att miljöpartiets avdelningar i Storstockholm i söndags ordnade med utfrågning av språkrörskandidater satte ‘valturnén’ som språkrörskandidat igång på riktigt. Flera andra miljöpartiavdelningar har bjudit in till liknande möten där medlemmarna ska kunna ställa frågor och höra hur olika (och lika) vi som kandiderar ställer oss. Bilder från söndagen finns under galleriet, och flera medier och bloggare har kommenterat, bl a SvD, Expressen, Anders Wallner.
