Blogginlägg från december, 2009
Har besökt Köpenhamn och klimatförhandlingarn under några dagar och kan inte undgå att slås hur stora frågeställningar som faktiskt ställs om vårt framtida samhälle. Även om länderna nu inte ser ut att komma mer än ytterligare en liten bit på väg att lägga fast målen och fördelningen i omställningen till ett globalt samhälle som slutar släppa ut klimatgaser så är det så oerhört klart att denna omställning är nödvändig och att den inte går att blunda för. Visst, en del tycker inte vi som bor på planeten just nu kan/bör göra så väldans mycket utan att kommande generationer (som är så mycket smartare??) löser frågan, men allt fler ser att den här omställningen måste ske inom den generation som nu är barn. Frågan är helt enkelt om vi kan se våra barn i ögonen och säga att vi gjorde vad vi kunde?
Stora delar av vår ekonomi bygger på energislösande och förbränning av fossila bränslen, självklart är det en stor omställning att som flera här föreslår ha noll klimatgasutsläpp 2050. De flesta infrastrukturinvesteringar och andra långsiktiga insvesteringar måste i så fall redan anpassas till energisnålhet och fossilfrihet. Ett projekt som Förbifart Stockholm kommer liksom i ett annat ljus då, även om omställningen av bilparken snabbas upp så kommer resmönstret i en fossilfri stad knappast bygga på bil för vardagsresor, kollektivtrafik och cykel kommer vara dominerande och för dessa färdsätt funkar faktiskt en lång motorvägstunnel uselt. Många andra projekt som städerna plnerar just nu måste ses med dessa nya klimatögon. Det handlar om två saker; att alla långsiktiga projekt som påbörjas fungerar och kan leverera även utan fossil förbränning och med mycket högre krav på energieffektivitet, samt att det bidrar till att stärka stadens motståndkraft mot klimatförändringar (helt enkelt klara större vattenavrining och fler värmeböljor särskilt i stenstaden). I Stockholm är vi förunnande att ha bra förutsättningar, vi behöver ändra vår livsstil men inte förska livskvalitet, för många av grupperna som möts här på Köpenhamnsmötet är verkligheten en annan; dåliga ekonomiska förutsättningar att redan idag klara en värdig livskvalitet och med betydligt värre scenarior i form av klimatförändringar i sikte. Frågan om global rättvisa och solidaritet har knappast varit större.
Det sistnämnda kommer vara stakt närvarande i dagens marsch från centrala Köpenhamn till förhandlingscentret. 40 -60 000 personer väntas gå. Dags för mig att ge mig iväg mot stan.
Åsa
