Blogginlägg från juli, 2009
Så här på sommaren är man som mest beroende av den – utemiljön i närområdet. Den där lilla gräsplätten, hörnan med lummiga trädet, slänten på det lilla berget, bänken med blommorna vid strandkanten… alla har vi våra vardagsställen att njuta av.
Men i stadens planering är det idag svårt att tydliggöra värdena av grönområden och många ställen beskrivs i olika ärenden som slyiga och utan särskilt intresse. Få områden får idag en genomtänkt skötsel och i de parker där det läggs stora pengar på skötsel klagas det över skadegörelse och nedskräpning.
Det vore därför bra med ett ökat individuellt och kollektivt ansvarstagande för närmiljön. Staden har genom åren använt flera arbetssätt som stimulerat innevånarnas engagemang i närmiljön. Tiomiljonerspotten från miljömiljarden gav skolor och förskolor möjlighet att få bidrag till projekt med naturstigar och gröna skolgårdar, ungdomsråd har inbjudits att designa aktivitetsytor i parker och lokala naturskyddsföreningen har fått stöd för att utveckla närnaturguidningar både i centrala staden och i förorter.
Men detta har varit enskilda initiativ som kommit och gått med skiftande majoriteter i Stadshuset. En mer långsiktig strategi för arbetet behövs. Flera stadsdelar har under många år genom brukaravtal med enskilda eller sammanslutningar fått större lokal delaktighet i skötsel och utveckling av grönområden. Detta kunde vara en modell att utveckla för hela staden.
Idag skickade jag därför in en skrivelse till miljöförvaltningen med förslag på att de tillsammans med andra berörda förvaltningar analyserar de arbetsmetoder som staden haft för att stödja engagemanget och ansvartagandet i närmiljön och efterfrågade följande:
Hur kan innevånarnas insatser och engagemang mätas och värderas så att det synliggörs i stadens planering? Hur kan brukaravtal användas för att ge enskilda mer ansvar i ”sitt” närområde: Kan intresserade förskolegrupper få stöd i skötseln av ”sin” lekskog och kanske ansvar för viss renhållning? Kan ett intresserat äldreboende få ansvar för utvecklingen av en ny rabatt längs ”deras” promenadstråk och kanske leda visningar? Kan en intresserad fritidsgård få ansvar för upprustning av bollplaner och parkbänkar och kanske ge dem lite utsmyckning?
Efter semestrarna hoppas jag få respons från de andra partiernas miljöpolitiker, nu är det dags att bara njuta av Stockholms sköna sommargrönska och fantastiska sommarkulturliv! Återkommer i augusti.
Åsa
PS. en eloge till killen som anmälde stadens så kallade klotterpolicy, att stadsmuseet inte vill arrangera guideningar om Stockholms StreetArt får väl närmast ses som ett bra tillfälle att starta eget, bättre reklam än nu har väl inte gjorts på länge
Så slutade Almedalsveckan. Själv har jag varit kvar i Stockholm och jobbat och bara följt informationsföldet översiktligt. En del intressanta miljönyheter har kommit under veckan. Kommunikationsministern sa sig beredd att låta kommuner förbjuda dubbdäck på kommunala gator med stora hälsoproblem. Det är välkommet att regeringen äntligen talar om att agera för att få bort det allra tydligaste orsaken till höga partikelhalter i stadsluften, och bra om löftet hålls om att nya regler kommer redan i god tid inför nästa vintersäsong, men synd att man tar Vägverkets ogenomtänkta förslag som begränsar förbudsmöjligheten till enstaka kommunala vägar. Om miljödepartementet hade engagerats i saken borde istället hälsoskyddsförordningen ändrats så att kommunerna av hälsoskäl får rätt att reglera dubbdäcksanvändingen i kommunen. Då hade Stockholm bättre kunnat se till hela vägsystemet och inte som blir fallet nu måste låta stora infartsleder stå utan reglering av dubbdäck eftersom dessa vägar ligger under Vägverkets huvudmannskap.
Ett mer missriktat utspel gjordes från DNs ledarplats som föreslog att kommuner inte ska engagerade sig i biogasutbyggnad utan helt lämna detta till den privata marknaden. Någon djupare analys av ideerna var det inte. Hur menar DN den utveckling av biogasanvändningen i Sverige som sker idag skulle skett om inte kommuner via sina reningsverk börjat producera biogas, eller lokaltrafik börjat köpa till stadsbussar? Huvudpoängen verkade vara att det offentliga inte ska engagera sig i energimarknader. Man kan ju dra olika slutsatser av de utförsäljningar av kommunala energibolag som många kommuner gjorde på 90-talet, men få skulle säga att det varit till nytta för kommuninnevånarna att fjärrvärmeledningar och elledningar nu ägs av privata storbolag. Dyrare och sämre möjligheter att ställa om till klimatsmarta lösningar är en ganska vanlig bild. Få infrastruktursystem har byggts upp utan offentligt engagemang och stöd, att det skulle vara annorlunda med biogas har jag svårt att se. Med biogas är det ju dessutom så att två tredjedelar av de möjliga råvarorna, avloppsslam från reningsverk och biologiskt avfall från hushåll och restauranger, ‘ägs’ direkt av kommunen. Att då säga att kommunerna inte ska engagera sig i biogasutveckling betyder faktiskt att dessa restprodukter inte utnyttas och det blir mindre biogas. Ett ganska dåligt förslag för miljön alltså.
Åsa