Blogginlägg från juni, 2009
Jag pustar ut efter EU-valet med nästa veckas ärenden i miljönännden. Valet visade på en oerhörd framgång för miljöpartiet, inte minst här i Stockholm. I två av de kommunala valkretsarna var de gröna väljarna flest av alla partier; Södermalm samt området längs röd linjen söderut (Liljeholmen – Midsommarkransen -Skärholmen). Ett sådant förtoende måste förvaltas väl och jag hoppas vi kan visa att partiet är moget ett sådant förtroende även i nästa års val.
Handlingarna inför miljönämndens möte näste vecka röjer en ganska intressant rapport om problemen kring beräkningarna av hur stora växthusgasutsläpp som Stockholm medför. Massor av faktiska utsläpp som vi Stockholmare medför finns inte med i de siffror som staden redovisar, konsumtionen av alla olika varor är ett tydligt exempel. Sen är det svårt med gränsdragningar mellan andra kommuner, vilka utsläpp är Stockholms? Blir intressat att läsa djupare i rapporten.
Frågan måste ju ställas varför vi vill veta hur stora utsläppen är just i Stockholm. Som politiker är det ibland lätt att sätta upp mål och sedan glömma bort att uppföljningen kan innebära en massa problem. Poängen med lokala mål för utsläppen av växthusgaser är ju inte att ge mediautrymme till ansvariga politiker när man uppfyller målen, utan att få hela organisationen att systematiskt jobba för att verkligen minska utsläppen. Man vill kunna läsa av hur det går med målen då man genomfört olika åtgärder. Men om viktiga parametrar inte är med i uppföljningen (den så kallade systemramen) så blir det ju aldrig några åtgärder på de områdena.
Helst vill man ju även använda målen för att jämföra sig med andra. Men när det gäller lokala utsläpp av växthusgaser (oftast ”mätt” som ton CO2-ekvivalenter per capita) så går det inte att jämföra eftersom vad som räknas är så olika. I de nationella utsläppen i Sverige räknas ju t ex hela jordbruket och stålindutrins utsläpp, men de svenska livsmedel eller svensktillverkat stål som används i Stockholm finns inte med bland de lokala utsläppen. Så en jämförelse mellan utsläppsnivån för Stockholmare på 4 ton/capita mot Svenskens 6 ton/capita är naturligtvis helt fel.
Kanske skulle det vara bättre om vi fokuserade på att genomföra de åtgärder som är både ekonomiska och rimliga, och räknade hur mycket onödig energi som fortfarande förbrukas? En svart lista för all passivitet helt enkelt…
Åsa
