Blogginlägg från maj, 2009
Jag blev för en tid sedan ombedd att skriva något på temat demokrati, så här i EU-valtider kan det vara på sin plats att fundera över frågan om hur man som miljövän förhåller sig till demokrati om frågan rör vår gemensamma miljö, så jag publicerar några rader här:
Det finns i miljöfrågorna en fråga om grundläggande förutsättningar för kommande generationer. De framtida samhällena måste ges möjligheter att leva utan förstörda skogar och vattendrag, utan tömda naturresurser och utlakade marker. Denna rätt för kommande generationer kan inte dagens generation strunta i. Det passar alltså dåligt för vanligt demokratiskt beslutsfattande att hantera grundläggande livsförutsättningar för grupper som inte kan göra sin röst hörd. Detta kan ses som en kritik av demokrati som beslutsmodell. Trots det har miljöorganisationer och gröna partier runt om i världen envist drivit ökat demokratiskt inflytande. Flera internationella rättsliga miljöinstrument har också inriktats på att ge människor rätt till information och deltagande i beslutsprocesser, t ex Århuskonventionen, Esbokonventionen och Världsbankens riktlinjer kring större infrastrukturprojekt.
Det som framstår som en problematisk konflikt mellan ’absoluta’ värden och demokratisk relativism är alltså troligen en chimär. Sättet att värna livsförutsättningar för arter utan rösträtt och kommande generationer är ökad demokrati. Men ökad demokrati kräver att långsiktiga konsekvenser blir allsidigt belysta och att de som påverkas kommer till tals, inte bara grupper med rösträtt utan även beskrivningar av konsekvenserna för djur, natur och kommande generationer.
På lokalplanet finns också samband mellan utvecklad demokrati och möjligheten att värna långsiktiga miljövärden. Flera av de större grönområdena i Stockholm har skyddats från förstörelse efter kraftiga opinionsyttringar. Yttringar som fått genomslag därför att det demokratiska systemet gjort att besluten påverkats. Samtidigt finns i Sverige idag väldigt svaga instrument för att möjliggöra att beslut leder till hållbarhet. Analyser kring långsiktiga konsekvenser för mark, vatten, luft och djur- och växtlivet görs sällan. I de fall där det finns krav på miljökonsekvensbeskrivningar och samråd används dessa sällan i sin fulla potential, som en möjlighet att få in synpunkter som faktiskt ändrar förslaget och inte bara putsar på ytan. Beslut som påverkar kommande generationer måste ha beslutsstrukturer som ger möjlighet till att dessa konsekvenser noga övervägs. Vilka som utgör remissinstanser, hur snabbt beslut ska fattas och framför allt vilket beslutsunderlag som görs tillgängligt för alla som på något sätt är med och fattar beslut kan låta som byråkratiska och krångliga frågor, men får i detta perspektiv en oerhört viktig roll.
Så visst, som miljöfundamentalist är det inte bara möjligt att bejaka demokratiska beslutsstrukturer, det är helt nödvändigt att förorda fördjupade demokratiska verktyg!
Förra helgen hade miljöpartiet kongress, inspirerande och väldigt bra stämning men det tar några dagar att komma ikapp så den här veckan har bara rusat förbi. En fras från Maria Wetterstands tal under kongressen har hängt sig kvar; att de närmaste 5 årens politik är avgörande för om vi klarar att begränsa klimatförändringanra på en hanterlig nivå. 5 år är tiden för den mandatperiod som valet till EU-parlamentet gäller. Man kan börja rösta redan idag. Är klimatfrågan den viktigaste så är det den gröna gruppen i EU-parlementet som måste stärkas, bara rösterna från den gruppen har konsekvent arbetat fram och drivit förslag för att sätta EU på spåret för mindre klimatutsläpp, och att göra det i tid. Min personliga favorit bland de svenska gröna kandidaterna är Isabella Lövin, jounalist och debattör om krisen för fiskebestånden och den marina miljön. Det är modigt av journalist att ta steget över och kandidera som politiker, men bra, i EU-parlamentet behövs skarpa frågeställare och envisa miljövänner!
Fick ett mejl från en tjej som tar studenten i vår men som också just kommit ut med en bok om hur mycket pengar man kan spara på att vara klimatsmart. Roligt, den yngre generationen visar ofta vägen, mindre pengar betyder inte sämre välfärd – det betyder att man kan ha bra liv med kvalitet men smartare. Varför inte spara pengarna till riktiga upplevelser som kan fylla livet med annat än det matriella? Boken heter Så sparar du pengar och hjälper miljön. Ett annat lästips hur man lever mer klimatsmart är broschyren som miljöförvaltningen i Stockholm skickat ut till alla hushåll i Stockholm. Att mina folkpartistiska kollegor i miljönämnden inte gillar den broschyren gör inte innehållet mindre effektivit för klimatkampen.
Nu är det helg och det får bli utan politik denna gång, jag ska ut i skärgården och hoppas på bra vårväder.
Åsa
Dagens miljönämnd fick en utförlig rapport kring hur laddning för elbilar kan underlättas. Intressant ärende där komplikationer med parkering- och energilagstiftningen blev tydliga. Stockholm behöver verkligen ha en strategi för hur man underlättar och möter en ökad andel elbilar. Men den strategin kan inte så som förslaget idag var blunda för att miljöeffekterna av elbilar också beror på hur elen produceras. Självklart måste elen för de miljöbättre elbilarna komma från förnyelsebara energikällor. Allt annat vore hykleri och att blunda för miljökonsekvenserna av kol, gas och kärnkraftindustrin.
Såg att miljöborgarrådet äntligen fått iväg skrivelsen till regeringen om att Stockholm ska få införa en miljözon för personbilar. Synd att hon inte tar tillfället att samla alla partier i Stockholm att stå bakom kravet, nu när det finns en sådan enighet. Kanske är hon orolig för att bakgrunden till förslaget sprids, att det var vi miljöpartister som initierade förslaget och understött frågan under lång tid. På detta sätt riskerar förslaget att framstå som ett politiskt utspel. Men varför riktas bara kraven på hanlding mot regeringen? Stockholm kan själva göra mycket som minskar dubbdäcksanvändningen redan till nästa vinter, om man bara vill.
Åsa
Lyssnade på ett forskarseminarium för några dagar sedan som bl a ställde frågan om hur vetenskapliga insikter bättre kommer till användning i praktisk politik. Ett aktuellt tema är ju klimatfrågan och där konstaterades att forskare anser att gränsen för koldioxidhalten i atmosfären bör sättas lägre än det som FN-förhandlingarna nu utgår ifrån för att säkra att växthuseffekten inte blir för stor (inte mer än 2 grader). Men i de pågående förhandlingarna så har de politiska åtagandena snarare blivit mindre under samma tid.
Många som tidigare var skeptiska till klimatfrågan har nu övergått till att istället ifrågasätta åtgärderna. Då kan det låta som att de faktiskt bryr sig om frågan men att de bara ifrågasätter en specifik åtgärd (att kostnaden för koldioxidutsläpp ökar t ex). Resultaten blir ändå det samma, inget eller mycket lite händer.
Det är uppenbart att klimatförändringarna måste stoppas så långt det bara går. Att diskutera om det blir för dyrt att byta bränsle på bilarna eller om det är kommunens uppgift att informera medborgare om minskade koldioxidutsläpp vid ändring av matvanor är knappast relevant. Vi har inte tid att säga nej till några förslag som kan minska utsläppen och hålla dem låga in i framtiden. Alla förslag som överhuvudtaget är genomförbara måste bejakas. Sätt slutdatum för användning av icke-förnylesebar energi för transporter, elproduktion och uppvärmning nu så får alla aktörer tydliga spelregler. De kan då gå över till att diskutera hur man gör detta istället för en icke verklighetsbunden debatt om all ny teknik som ska hjälpa kvar fossilbunden och ohållbar energiproduktion och komsumtion och lägga ansvaret på någon annan (alltid världens fattiga och kommande generationer).
Men det klart, för vissa är steget långt att börja bejaka en radikal klimatomställning. Dagens tidningsdebatt visar att några fortfarande är kvar med inställningen att nya storskaliga satsningar på energislukande projket ska göras. Men ingte ens om alla Stockholmare kunde köpa el-bil imorgon så blir Förbifart Stockholm ett hållbart projekt, energiåtgången av den kraftiga ökningen av transporter som motorvägen medför blir för stor. Men så avfärdar ju också förbifartsförespråkarna flera av de vetenskapliga analyserna kring projektet.
Åsa