Blogginlägg från februari, 2009
Ett nätverk inom EU har utlyst en ’tävling’ mellan städer om att få bli ’miljöhuvudstad’. Årets omgång presenteras på måndag och Stockholm finns med bland finalisterna. Med Stockholms fina natur, stora vattenspeglar och långa tradition av aktivt miljöarbete tillhör Stockholm en av de tiotal Europeiska städer som brukar figurera i dessa samanhang. Införandet av trängselavgifter, höga miljökrav vid byggandet av Hammarby Sjöstad, reservatsskydd av flera strategiska närnaturområden och utbyggnad av cykelbanor är några av de tyngre miljöreformer som kan ge Stockholm miljöhuvudstadsemblemet.
Frågan är hur vältajmat det vore att just nu ge Stockholm ett pris för tidigare reformer. Den moderatledda stadshusledningen verkar dock beredda att ta emot priset, trots att moderaterna så var emot trängselavgifter, emot att ställa höga miljökrav på husbyggen, emot naturreservaten och stoppat utbyggnaden av fler cykelbanor. Istället har man satsat hårt på att underlätta för fler bilar och slaktat eller sålt ut miljökompetensen i stadens egna förvaltningar för att enbart det miljöarbete som är lagstadgat blir gjort. Värt ett pris? Känns magstarkt, minst sagt.
Men visst kan det vara bra att hålla ’tävlingar’ i miljöarbete mellan städer. Det är inte minst viktigt för att sprida kunskap om vad man gör och goda exempel som andra kan ta efter. Tyska staden Freiburgs arbete med att få ett levande och bilfritt centrum och klimatsmarta nya stadsdelar med mycket ny teknik är mycket intressanta och borde studeras mer av dem som styr Stockholm. Där visar man att ny miljöteknik tillsammans med planering för mer sociala stadsdelar inte bara minskar utsläpp, utan kan ge starkare social växtkraft för den urbana miljön. Oavsett resultatet av denna tävling så finns här mycket lärdomar att göra för den som vill driva ett offensivt miljöarbete.
Åsa
Besökte förra veckan en vännina i västra Honduras och fick ta del av en lite fattigare del av Centralamerika. Slogs av hur tydligt sambandet mellan en bra miljö och fattigdom är – miljöförstöringen gör ekonomiskt svaga samhällen otroligt mycket mer sårbara och ‘fattiga’ i en mer egentlig mening. Brister i hanteringen av sopor, vattenkvalitet som inte är hälsosamt som dricksvatten, fordonsavgaser som ger dålig luft och överutnyttjande av betesmark sänker livskvaliteten för många. Ett utländskt gruvbolag bidrar till förgiftning av vattnet, regering och myndigheter vågar inte sätta hårdare miljökrav av rädsla för att bolaget ger sig av. Men för innevånarna betyder det att dricksvattnet måste köpas i dunkar, en tung och kostsam börda för många.
En dag besöke vi Världsarvet Mayaruinerna i Copán, imponerande byggnader med vackra utsmyckningar från Mayarikets Paris. Undergången kom dock när staden inte kunde försörjas av sitt omland pga överutnyttjande av jordarna, och när avlopp förgiftade vatten så sjukdomar spreds. En stad för 30 000 människor återtogs av djunglen. En lärorik historia ,även dagens samhällen måste lära sig att utvecklas efter naturens spelregler.
I helgen återvänder jag till Stockholm efter studieresan här i Centralamerika. Någon miljöuppvakning av Stockholmspolitiken verkar inte skett under denna tid. Miljönämnden denna vecka konstaterar i sin årsredovisning bl a att luften runt många vägar fortfarande är ohälsosam. Men det moderata miljöborgarådet tycker det är bra att förvaltningen nu enbart ägnar sig åt ”kärnuppgifter” och inte lägger sig i stadsutvecklingen i stort. Ett alltför snävt synsätt om man ska få bukt med de svåra hälso- och miljöfrågorna.
Åsa