Maria och Miljöpartiet anklagar den borgerliga alliansregeringen för att sakta ner minskningen av Sveriges klimatgasutsläpp och grundar sig på statistik och prognoser från miljödepartementet och Naturvårdsverket. Takten minskar från 1,5 % per år vilket skett 1997-2008 till 0,6 % årligen de kommande åren med dagens styrmedel, alltså en halvering. Anledningen är att inga skärpningar sker av de klimatpolitiska styrmedlen eller nya styrmedel eller åtgärder planeras. Detta presenterade Miljöpartiet i en rapport igår.

Maud och Centerpartiet (Alliansens ’gröna röst’) anklagade å sin sida de rödgröna för att inte fullt ut ha täckning för de mål för de svenska utsläppen man föreslår. Man menar att de förslag på höjning av koldioxidskatt och införande av avgifter för godstransporter med lastbil samt nya stimulanser ändå inte går att beräkna så att förslagen minskar utsläppen med mer än 800 000 ton utöver vad som görs med dagens åtgärder. Man menar att det är för lite och för dyrt och att det därför är bättre att låta satsningarna för ny teknik göras utomlands och inte i Sverige i en rapport igår.

I Alliansens valmanifest är det främst löftet om en särskild miljöbilspremie till extra snåla bilar som de borgerliga partierna pekar på som åtgärd för klimatet. Så snåla bilar kommer det dock finnas väldigt få av de kommande åren, ca 5000 av den dryga miljon nya bilar som beräknas säljas under mandatperioden. Den åtgärden får därför en ingen mätbar effekt på utsläppen, enligt Centerns egen metod att räkna. Stöd eller incitament för snålare bilar kan självklart ändå vara bra klimatpolitik då det genererar teknikutveckling och förändring på sikt. Det är sannolikt därför Alliansen föreslår premien, även om kostnaden per beräknad utsläppsminskning är skyhögt mer än för järnvägsinvesteringar.

Alliansens ’gröna röst’ menar alltså att det är ett problem att de rödgröna tillsammans föreslår en rad klimatåtgärder som minskar Sveriges utsläpp eftersom dessa inte med säkerhet kan beräknas fullt ut täcka upp det mål om 45% mindre utsläpp jämfört med 1990 som de rödgröna föreslagit. Miljöpartiet menar att problemet med Alliansens klimatpolitik är att den inte vill minska de Svenska utsläppen (de som Sverige också styr över, dvs utanför EUs handelssystem) mer än med 27% jämfört med nivån 1990, och därför inte heller kommer skärpa eller använda några nya styrmedel som minskar utsläppen framöver.

Den här genomgången av åtgärder och styrmedel för minskade klimatgasutsläpp redovisar Miljöpartiet i sin rapport, den visar på de konkreta förslag som blocken har:

Åtgärdsförslag enligt valmanifest och överenskommelser

Med hopp om tillnyktring i klimatdebatten!

Åsa

Dela med på Facebook

Alliansens miljöpolitik består av jakt på utrotade djur och försämrade möjligheter att bevara artrikedom i skog, äng och strömmande vatten, nedmontering av det viktiga miljömålssystemet, motorvägar får företräde framför utbyggda järnvägar, kärnkraft framför vind- och solenergi och det stolta svenska arvet som föregångare i klimatfrågan nersolkats med populistisk feghet att fortsätta den framgångsrika vägen med grön skatteväxling med koldioxidskatten som viktigaste beståndsdel. Den rödgröna miljöpolitiken är i sanning något helt annat. Det framgår inte minst av motionerna i riksdagen under mandatperioden där flertalet av alliansens förslag på försämringar av miljöpolitiken mötts av rödgrönt motstånd och förslag på en omställning av samhället för att möta de stora miljöproblemen.Men i valrörelsen har det hittills alltså inte varit mycket av miljödebatt. Naturskyddsföreningen visade i sin partigenomgång att många miljöfrågor går på tvärs mot blockpolitiken och man kan ju ana att det är med viss lättnad som moderata och socialdemokratiska valstrateger med blockpolitikens dominans lyckats kväsa en diskussion som ofta ifrågasätter och utmanar den breda fårans politik. I ett antal frågor har man även skickligt bundit upp ledamöterna i den kommande riksdagen vid redan ingångna avtal om kompromisser i viktiga miljöfrågor; centerpartisterna ska inte kunna rösta emot nya kärnkraft och miljöpartister får svårt att lägga förslag om större internationella åtaganden i klimatfrågan.Genom att göra valrörelsen till en fråga om bara två block och inte, som grundlagen säger, om alla de partier och personer som ställer upp till val så har debatten blivit fattigare och kreativiteten och visionerna för hur samhället ska gå framåt begränsats. Men trots att det främst är en utveckling som ligger i linje med Moderaterna och Socialdemokraterna så är det nog snarare en blandning av maktpolitisk logik, medialogik och trygghetsbehov hos väljarna som är anledningen. Ingen förvånades över att borgerliga partier som suttit i splittrad opposition inför förra valet lät alliansbygget gå före partiprofilering för att bryta socialdemokratisk regeringsmakt.Med samma nödvändighet har den rödgröna koalitionen bildats för att sätta stopp för borgerlig regeringspolitik. Men att hålla en valrörelse utifrån blockpolitikens grund blir fattig och visionslös, i förlängningen ett hot mot en stark riksdag där samhällsproblemen diskuteras öppet och lösningsinriktat. Att låta väljarna designa och utse regeringen, det som är parlamentets uppgift, är inte oproblematiskt. Partiernas preferenser att samarbeta med andra partier är rimligtvis bara en fråga bland andra som partierna och deras företrädare ska svara på under en valrörelse. Att låta den frågan överskugga visionerna är olyckligt. Jag hoppas detta är den första och sista totala blockpolitiska valrörelse jag upplever.Åsa

Dela med på Facebook

Skönt att få tala om lite långsiktiga frågor i alla fall, och Jens bilder var så klart fantastiska – se dem! (Galleri 3, Kulturhuset).

Åsa

Dela med på Facebook

Dela med på Facebook

Avfallsfrågor tillhör inte de sexigare i politiken, men är ändå något alla medborgare berörs direkt av och också gärna har åsikter om. Sveriges avfallshantering skulle kunna bli mycket bättre på att generera britprodukter som biogas och naturligt gödsel till åkrarna. Men incitamenten för kommuner och enskilda är idag små, och minskar ytterligare med den borgerliga regeringens borttagande av förbränningsskatten som var avsedd att gynna utvecklingen av vidareförädling.

Även om de rödgröna ser att förbränningsskatten borde vara kvar så kan man fundera över om en skatt är bästa vägen att gå, bl a eftersom de funnits många brister i utformningen av fröbränningsskatten. Ibland är tydliga förbud enklare sätt för aktörer att hantera, förutsatt att de inte kommer oväntant och utan framförhållning. Förbudet mot deponering av hushållsavfall är t ex något som ger tydlighet på avfallsområdet. Ett framtida förbud av förbränning av biologiskt matavfall kan vara den tydliga signal som behövs för att Sverige ska få ett mer hållbart avfallsystem som inte bränner upp viktiga produkter som kan användas bättre.

Tills dess får vi lite till kommunalpolitisk vilja att tjäna medborgarna väl. I Stockholm har detta tyvärr inte hjälpt eftersom den borgerliga majoriteten avvisat alla förslag på refomer för att utveckla insamling av hushållens matavfall. Är man för att man ser som för fin för att bära ut en påsa med framtida gödsel till soprummet?

Åsa

Dela med på Facebook

Hade alla levt på det sätt vi gör i Sverige hade naturresurserna på planeten tagit slut redan till Valborg. De som pekar på befolkningsstorleken som den stora boven till massförstörelsen av natur-kapital måste nog också fundera på om det inte i så fall är befolkningen i vissa länder som bidrar mest. För många människor på jorden behöver använda mer naturresurser för att får näringsrik mat, riktig bostad och ljus att läsa skolläxor i. Men att ett samhälle som kallar sig utvecklat som det svenska? Att vi ser överkonsumtion som något naturligt, ja en del menar att det snarare är tecken på något bra (som kallas tillväxt), det är ju helt absurt. Sveriges riksdag har satt upp övergripande mål för att komma tillrätt med de stora miljöproblemen, men inte bland dem räknat att vi ska hålla oss inom ramarna för vad jorden ger. Miljöförbunder Jordens vänner har länge påpekat att det behövs målsättningar och planering för att minska Sveriges miljöpåverkan utomlands vilket är en förutsättning för att man ska kunna sätta upp en nationalbudget för Sveriges användning av naturresurser totalt sett. 

Så många ideer och förslag som finns om tjänster som gör att vårt liv använder mindre resurser är det ännu konstigare att problemet skuffas åt sidan. Att inte bry som om detta problem är att göra oss latare, som att erkänna att efter att vi effektiviserat bort mycket av arbetskraften i industriproduktionen kan vi inte komma på ideer som gör att samhället mer effektivt när det gäller naturresurser. Så korkat. Nej sätt upp en riktigt nationalbudget för Sveriges naturresurser och den förbrukning som vi alla bidrar till. Då kan man sätta mål och analysera årgärder. En första åtgärd blir att minska växthusgasutsläppen mer och snabbare, och betala till länder med låga utsläpp per capita för att investera i ny teknik och klimatanpassade moderna konsumtionsmönster. Då kanske vi slipper att Overshoot Day insträffar före midsommar de kommande åren.

Åsa

Dela med på Facebook

Ett förbud mot äldre motorer skulle enligt miljöförvaltningens översiktliga beräkning (ärende 19) kunna minska kvävedioxidhalten på en utsatt plats som Hornsgatan med 5-8 procent. Det kan låta lite men är ett bra resultat av en enskild åtgärd och skulle ge hälsoförbättringar på många ställen. På Hornsgatan skulle det dock inte räcka för att uppnå den lagstadgade miljökvalitetsnormen, till det behövs en 28 procentig minskning! Med ett förbud mot dubbdäck i hela innerstaden bedömmer förvaltningen att miljökvalitetsnormen för partiklar (PM10) skulle klaras i Stockholm.

Förslaget med miljözoner skulle alltså vara ett relativt effektivt verktyg för städer att minska luftföroreningarna. ‘Uppoffringen’ för bättre luft på detta sätt är en snabbare utfasning av äldre bilar och övergång till odubbade däck på vintern. I Stockholm är kollektivtrafiken förhållandevis väl utbyggd och kan fungera som ett alternativ för bilister de enstaka dagar om året det är blixthalka. Detta gör att det reella behovet av dubbdäck blir väldigt litet. Ett allt bättre utbud av bilpooler ger också familjer som nu har en äldre bil för fixar- och fritidsresor billig tillgång till en modernare bil. En utfasing behöver alltså inte slå så hårt mot låglönegrupper. Men visst kommer det knorras en hel del om detta förslag framöver. Få partier är beredda att ta kampen för hälsosammare luft och kräva föränringar i innevånarnas (oinskränkta?) rätt att köra bil.

Det moderata miljö- opch trafikborgarådet Ulla Hamilton har hittills kommenterat förslaget ytterst försiktigt. Allt för att inte störa valarbetet. Men de boende i innerstaden och längs de större infarterna tror jag har förstått att hälsa måste gå före omaket att byta däck eller transportbeteende. De kommer kräva åtgärder oavsett vilka som sitter vid makten efter valet. Med det här förslaget liggande på regeringens och stadshusets bord kan vi politiker inte prata bort frågan om Stockholmarnas hälsa och skylla på att vi inget kan göra (vilket man har gjort i alltför många år). Skönt att man är med i ett parti som kräver handling!

Åsa

Dela med på Facebook

Det är bra att näringsministern Maud Olofsson nu föreslår sina allianskompanjoner att Sverige ska sälja delar av energigiganten Vattenfall och använda pengarna till satsningar för utvecklingen av förnyelsebara energikällor. Den ohållbar energiproduktion som Vattenfall idag driver i Tyskland och Nederländerna har nog många svenska svårt att förstå varför de är med och äger. Det konstiga med det här förslaget är bara att det är den borgerliga regeringen och centern som näringsminister som under de senaste åren styrt Vattenfall och välkomnat en enorm utbredning av fossil energiproduktion genom köpet av Nuon. Olofsson och hennes statssekreterare har under åren ihärdigt påstått att Vattenfall utveckling på Europamarknaden gynnar svenska energikonsumenter och bidrar till utvecklingen av hållbara produktionsmetoder för energi. Hur kommer det sig att man ändrar den ståndpunkten en och halv månad innan denna regerings mandatperiod är slut?

Miljöpartiet har kritiserat Vattenfalls inriktning på smutsig kol och kärnkraft i Tyskland samtidigt som energijätten gör mycket små satsningar på ny förnyelsebar energiproduktion i Sverige. De rödgröna har presenterat en tydlig inriktning för bättre ägarstyrning där visionen är att Vattenfalls energiförsörjning helt ska basera sig på förnybar energi. Den rödgröna oppositionen föreslog också redan i våras att en extra vinstutdelning från Vattenfall på 5 miljarder görs och går till satsningar på miljöteknik och utveckling av förnybar energi. Denna idé gillar tydligen även centerpartisterna, även om de nu föreslår att ta kapital från försäljningen istället. Kanske är en blocköverskridande energidebatt inte så omöjlig ändå.

Dela med på Facebook

Åsa

Dela med på Facebook

Principen att det ska vara lätt att agera miljövänligt är lätt har blivit lätt för politiker från många partier att säga men det krävs politik för att genomföra den i praktiken. Självklart borde det vara både billigare och enklare för varje person och företag att minimera och soretera sitt avfall i stället för att som nu enklaste och billigaste sättet är att kasta allt i samma tunna.

Åsa

Dela med på Facebook