Okt 31 2012
Attefalls förslag om andrahandsuthyrning ger inte Anna Berglund och andra en trygg bostad #bopol
Bostadsbristen är stor, särskilt för unga utan fasta jobb eller föräldrar med tjocka plånböcker. Om det vittnar bland annat Anna Berglunds brev till statsministern på SVT Debatt. Med regeringens politik ska detta lösas med ökad andrahandsuthyrning av bostadsrätter, och ett lagförslag ligger nu i riksdagen. Problemet är bara att bostadsministerns förslag om uthyrning av bostadsrätter inte ger Anna Berglund och andra en trygg bostad.
Regeringens förslag höjer andrahandshyrorna och tvingar bostadsrättsföreningar att bli lägenhetshotell. Genom att marknadsföra detta som något som gynnar unga bostadslösa vill regeringen slippa prata om sitt misslyckande när det gäller byggandet av billiga hyresrätter och studentlägenheter.
Lydiah Wålhsten på borgerliga Timbro tycker på samma debattsida det är svårt att förstå varför Miljöpartiet är negativt till denna lagändring. Jag hoppas hon också läser Anna Berglunds brev.
Miljöpartiet ser positivt på andrahandsuthyrning som komplement på bostadsmarknanden, särskilt viktig för unga och studenter som snabbt flyttar till en ny stad och inte vill binda sig på lång tid. Det är också, som Wålhsten riktigt påpekar, en bra form för att säkerställa hög nyttjandegrad av befintliga bostäder vilket är bra för tät och resurseffektiva städer. Men det finns idag stor otrygghet för hyresgästen med denna uthyrnignsform vilket Anna Beeglund tydligt redogör för. Och framför allt: det är bara ett komplement till att det byggs fler lägenheter som unga och studenter kan efterfråga!
Miljöpartiet föreslår att det sätts upp tydligt nationellt mål om att det byggs 30 000 billiga små hyresrätter på de mest utsatta orterna utöver det som planeras. Vi jobbar också för att det ska bli lättare som ung och student att på ett tryggt sätt hitta olika typer av andrahandskontrakt, både direkt från privat värd eller genom att flera delar på en större lägenhet. Kommunala bostadsförmedlingar bör erbjuda andrahandförmedling och kommunala bostadsbolag bör erbjuda så kallade kompiskontrakt så fler kan dela lägenhet. Vi tycker också det är bra att skatten för privatpersoners hyresintäkter sänkts så att det blir billigare att hyra ut t ex bostadsrätter under en tid då man inte själv nyttjar bostaden.
Lagförslaget från regeringen innebär inte att det blir fler andrahandskontrakt. Det riskerar istället göra att fler bostadsrättsägare behåller lägenheter de inte bor i enbart för uthyrning istället för att sälja. Förslaget att tillåta kraftigt höjda andrahandshyror ger inte heller unga och studenter fler kontrakt eftersom de inte kan betala dessa hyresnivåer. Den rättsosäkerhet som andrahandshyresgäster upplevde innan dagens förbud mot ockerhyror infördes ska enligt lagförslaget återinföras. Vi ser att det har varit viktigt för att få bukt med oseriösa uthyrare att reglerna om återkrav på hyran har kunnat ställas efter att man som hyresgäst flyttat ut eftersom man under boendetiden är helt beroende av att vara snäll och tyst.
Dåligt förberedda lagförslag som inte förbättrar situationen på andrahandsmarknaden tycker vi man ska säga nej till som lagstiftare. Oavsett om regeringens PR-avdelning och Timbro vill utmåla förslaget som något annat än vad det är. Bostadsdebatten borde lyssna mer på erfarenheterna som Anna Berglund ger uttryck för.
Sep 20 2012
Energiministern och elementär logik
Anna Karin Hatt är idag sur över Expressens ’avslöjande’ om att de satsningar på förnybar energi, energieffektivisering och energiforskning som hon i samband med regeringens budgetförslag senaste veckorna marknadsfört inte är några satsningar eftersom budgetförslaget är samma eller lägre nivå på anslagen än idag. Hon menar att jag ägnar mig åt pajkastning när jag påpekar att man som miljövän känner sig lurad av att små gröna vinster som ministrarna marknadsfört inte är några ökade anslag för ytterligare åtgärder.
Enligt energiministern ger elementär lågstadiematematik henne rätt. Men är det så? Ta budgetförslaget om stöd till solceller. I sak är ministern och jag faktiskt överens om att det för i år funnits ett investeringsstöd för solel och att det anslaget var planerat till noll kronor för 2013. Energiministerns matematik är att jämfört med noll kronor så är ett fortsatt anslag en satsning. Min, och Expressens, matematik är att jämfört med det stöd som finns i år så innebär förslaget för 2013 ingen satsning. Så långt handlar det bara om olika synsätt. Men jag menar att Anna Karin Hatt själv definierat att min jämförelse är riktig. Så här sa hon i riksdagen 16 september förra året då hon svarade på en fråga just om framtiden för stödet till solel:
”När det gäller frågan vad som händer med stödet till solelen efter 2012 har regeringen förhandlat årets budgetproposition. Och nästa år kommer vi att förhandla följande års budgetproposition och kommer då också att återkomma till frågan om huruvida stödet till solelen kommer att finnas kvar framöver eller inte.”
Här säger hon själv att stödet kan komma att finnas kvar. Hon beskriver det inte som att man beslutat att lägga ner stödet (såklart, det hade ju låtit som en förlust kring energifrågan för henne och C).
Nu får du bestämma dig, Hatt! Stöd som förra året kanske skulle finnas kvar kan inte plötsligt bli en satsning bara för att det saknas andra energifrågor att trumpeta ut som satsningar.
Sep 01 2012
Att ta sitt ministeransvar är inte något förbjudet ministerstyre, Ek! #ojnare
De senaste veckorna har det varit en förvirrad debatt om politiken och miljölagarna bakom fallet med kalkbrott i Ojnare myr på Gotland. Det som de flesta vill ha svar på är om det är rätt att exploatera området eller om det bör skyddas. Den frågan undviker miljöministern svara på och hänvisar till att hon är förbjuden att ha en uppfattning eftersom det skulle vara ministerstyre.
Men det som Lena Ek har att ta ställning till handlar inte om att hon ska gå in i rättssaken och tala om hur Högsta Domstolen ska döma eller hur Länsstyrelsen på Gotland ska agera (vilket skulle vara ministerstyre). Utan det hon har att ta ställning till är om hon vill ändra miljöbalken så skyddet för biologisk mångfald stärks och om hon kan tänka sig att skyndsamt göra en ny bedömning av Ojnare myrs behov att få skydd som så kallat Natura 2000-område vilket styrs av EU-regler.
Att ändra miljöbalken kring biologisk mångfald har redan gjorts på initiativ av Ek:s företrädare Carlgren en gång under den pågående prövningen av kalkbrott, det var då inget ministerstyre trots att det i efterhand visat sig ha påverkat processen. Ett återinförande av den så kallade stoppregeln för täkter som hotar biologisk mångfald är alltså fullt möjligt att föreslå från miljöministern. Detta vore bra för framtiden, men skulle nog inte ha så stor betydelse i fallet Ojnare nu (eftersom HD på sitt bord nu bara har frågan om villkor för verksamheten). Miljöpartiet har föreslagit att regeln återinförs men fått nej från Allianspartierna i riksdagen.
Det som skulle få betydelse för Ojnare nu är om någon miljömyndighet eller miljöministern för regeringens räkning gör en ny bedömning av skyddsvärdet och beslutar att området ska skyddas. Detta görs naturligtvis i enlighet med de miljölagar vi har och enligt EU-reglerna om miljöskydd. Det är heller inget ministerstyre eftersom det inte är att lägga sig i en annan myndighets beslut utan ett självständigt beslut som just ankommer på miljömyndigheten och miljöministern. Det vore att ta ministeransvar, inte att begå ministerstyre!
Naturskyddsföreningen lämnade 31 augusti in en begäran till Lena Ek om att Ojanre ska skyddas för att uppfylla Sveriges åtaganden enligt EUs miljöregler. Föreningen menar att ett skyddsbeslut före dess att rättsprocessen är helt klar inte gör regeringen skadeståndsansvarig gentemot företaget som planerar för kalkbrottet. Hur det är med det är nog mer osäkert, det framstår som klart att företaget i det läget skulle ha rätt till en del ersättning, och det vore heller inget konstigt. Företag har rätt till klara besked och Ojnarefallet har visat upp allt annat än det. Miljöpartiet tycker Ojnare myr ska skyddas.
Frågan är om Lena Ek nu är beredd att gå in och skydda Ojnare, och därmed göra det som flera miljöministrar före henne inte klarat? Alternativet är att försvara sin regerings politik att Ojnare inte är så skyddsvärt och då gäller domstolens bedömning med nuvarande miljölagar att kalkbrott är möjligt. Att glida undan frågan och peka på förbudet mot ministerstyre är varken rakt eller sant.
PS. Ek:s påstående i Studio Ett 31 augusti att Miljöpartiet skulle varit med och beslutat om att undanta Ojanre myr från områden som då pekades ut som Natura 2000 är fel då Miljöpartiet inte hade inflytande över vilka områden som S-regeringen 2006 skyddade så länge detta inte särskilt påverkade den överenskommelse på 121 punkter som S-MP-V hade, eller utgjorde grund för budgeten eller gemensam proposition till riksdagen. Miljöpartiet var i riksdagen kritisk till att Ojnare myr inte pekades ut redan då, se skriftlig frågan från Karin Svensson Smith (MP) i september 2006 till dåvarande miljöminister Lena Sommestad (S) (som i sitt svar ändå inte stänger dörren för att Ojanar bör skyddas längre fram). Lärdomen för Miljöpartiet är såklart att man måste sitta med i den regering man stödjer så man också kan stoppa den här typen av beslut.
Apr 16 2012
Mexico på väg anta klimatlag för tydlig och ambitiös klimatpolitik
Mexico håller på att anta en klimatlag för att tydliggöra att de menar allvar med en ambitiös klimatpolitik och står upp för internationella åtaganden. Mexico är det första landet efter Storbritannien som antar en lagstiftning som tydliggör i vilken takt landet ska minska sina utsläpp. Jag föreslog för en tid sedan på DN-debatt att Sverige också borde utarbeta en klimatlag för att tydliggöra hur vi stegvis ska minskar utsläppen. Om fler länder tydliggör sin klimatpolitik i en ramlagstiftning skulle förtroendet för klimatpolitiken öka. Det behövs.
Feb 06 2012
Finska gröna tackar för stödet till Haavisto
Dear friends,
today was the final election day in the presidential elections, and now the results have come.
Today we had a chance to vote for a more open, tolerant & sustainable Finland – and so many finns did! More than 37% of the votes were given to Pekka Haavisto, our green candidate. This did not make him president, but we see the campaign, the final outcome and the amount of all the happy, devoted, hard-working supporters of Pekka as a victory for a new Finland.
Pekka got 37,4% of the votes in the whole country, and Mr. Sauli Niinistö won with 62,2%. Pekka got a good persentage in rural areas and in the north&east of Finland, where the Greens traditionally have not been very succesfull. In Lapland, in the city of Kolari, Pekka got 55% Many people have now voted green for the first time in their lives.
We as Greens are so gratefull to all the activists, who made Pekkas campaign what it was – a new kind of bottom-to-top -campaign, where people themselves made decisions to just go out there and do something, for their own values, for Pekka, for this country. They did not do it for the Green party, but as we all worked for the same goal, we did it together. Middle-aged men working in factories, mothers&fathers with small children, people with a migrant backround, gays &heterosexuals, hipsters and grandma’s!
We also want to thank both EGP and all of you european greens around the continent (especially Miljöpartiet in Sweden), who also participated; sent us greetings or helped the campaign via the social media or in the internet! To us, Finland tomorrow will be a much better place than it was only half a year ago.
Best wishes from a cold Helsinki!
On the behalf of the Finnish Greens,
Tanja Remes
Feb 05 2012
Gröne Pekka gav finska presidentvalet politisk fräschör
När De Grönas Pekka Haavisto ställde upp i finska presidentvalet var vi många som kände glädje att
en sådan föregångsfigur bland europeiska gröna nu utmanade om presidentämbetet.
Pekka som varit minister och partiledare och under flera år arbetet med freds-
och miljöuppdrag för FN lyste starkast bland utmanarna under första valomgången
och slog oväntat ut både socialdemokratiska och centerpartiets kandidater. I
dagens andra omgång räckte inte rösterna till för den konservative Sauli Niinistö,
men bland svensktalande och i Helsingfors rapporteras Pekka nästan fått
majoritet.
Den största segern var
ändå att Pekkas kampanj lyckades engagera många och föda ny energi i det
politiska samtalet. Frågor om internationell samverkan, fred och en mänskligare
människosyn bars fram och de unkna strömningar som fått fäste i parlamentsvalet
förra året blåstes bort.
Från oss svenska
miljöpartister: Stort grattis till presidentkampanjen och det goda resultatet,
Pekka!
Jan 22 2012
Pekka Haavisto till andra omgången i finska presidentvalet!
Det är väldigt glädjande att de finska Grönas kandidat Pekka Haavisto i dagens presidentval lyckades mycket bra och blev tvåa efter samlingspartiets Sauli Niinistö. Det innebär att det är en grön och framtidsinriktad politiker som ställs mot kandidaten från Moderaternas finska systerparti i den andra valomgången. Ett bevis på hur grön politik och gröna politiker vinner förtroende hos allt större grupper, inte bara i Sverige utan i många länder runt om i världen.
Pekka Haavisto är mycket väl ansedd bland Gröna politiker runt om i världen, och har goda kontakter med Miljöpartiet i Sverige. Han var den första gröna ministern i Europa på nittiotalet och har arbetat i flera viktiga uppdrag för FN om fred och miljöfrågor i Sudan och på Balkan.
Jan 21 2012
Ser fram emot gröna framgångar i finska presidentvalet imorgon
Hejar idag på min finske partikollega Pekka Haavisto som slutspurtar i presidentvalet i Finland, att en så kompetent och klok person som Pekka deltar som kandidat till presidentposten visar en styrka i finsk demokrati. Pekka har många gånger delat med sig av kunskap till oss i Miljöpartiet i Sverige och jag har själv inspirerats i mitt engagemang av honom.
Vore kul om alla finlänska medborgare i Sverige får möjlighet att rösta grönt även i en andra valomgång!
Pekkas kampanjsida på facebook.
Om Pekka.
Jan 05 2012
Fortsatt ensidigt på partiledarfronten i svensk politik
Hör ikväll att vänsterpartiet beslutat att inte införa ett dubbelt partiledarskap. Det är synd. De politiska arbetsformerna behöver utvecklas och dubbelt ledarskap är ett sätt.
Om jag förstår det rätt har man i Vänsterpartiet haft en ingående diskussion kring problemen som kan finnas med att ha en ensam partiledare. Ingen tror väl att det dubbla ledarskapet är problemfritt, så det blir såklart en avvägning. Men jag menar att dubbelt ledarskap sänder en tydlig signal att politik handlar om mer än personliga åsikter hos en partiledare, att det handlar om ett kollektivt beslutsfattande där alla samhällsmedborgare ska kunna delta. Självklart öppnar det också upp för mänskligare partiledare som får arbetsformer som lättare går att förena med familj och utvecklande vänskapsrelationer utanför politiken.
Miljöpartiet utmanade redan för 30 år sedan med att säga att sättet att jobba i partiet också är en del av politiken, en del i att arbeta för att förbättra samhället. Miljöpartiet bejakade inte bara delat ledarskap utan också transparenta regler om hur länge samma person kan ha uppdrag och öppna kandidatprocesser på alla nivåer där antalet år som partimedlem inte avgör lämpligheten för politiska förtroendeuppdrag. Dessa arbetsformer rapporteras konstigt nog fortfarande om som ’nya’ och ’alternativa’.
Jag antar att det var partikulturen hos Vänsterpartiet som sa nej. Och det är sant att dubbel ledarskap handlar om mycket mer än två goda kandidater som väljs båda två i stället för en. I det har nog Jenny Madestam rätt när hon avrått Vänsterpartiet från att införa dubbelt ledarskap; kulturen har inte varit sådan att man bejakat kollektivt beslutsfattande och samarbete på högsta ledningsnivå. Men allt kan väl utvecklas? Och om nu partikulturen är så olika mellan partier, har det inte varit en väldigt ensidig på en enväldig partiordförande i svensk partitradition?
Jan 03 2012
Fem viktiga sakfrågor för 2012
Så här efter helgerna översvämmas medierna av betraktelser inför det stundande året. Själv har jag roat mig med att sammanfatta fem frågor som det politiska samtalet skulle behöva handla om 2012. Frågor som regeringen hittills helst har velat undvika:
1. Skolan och äldreomsorgen.
2011 års debatt om flykten från läraryrket och avslöjanden om grava missförhållanden i äldreomsorgen påminner om att det finns mycket att göra. Borgs prat om tak för internräntor besvarar knappast frågan om hur kvalitetsarbete görs till drivkraften för utbildning och omsorg. När får jag se varje privat förskola, skola, äldreboende och vårdcentral upplysa mig hur mycket av överskottet som man inte anser behövs för att förbättra kvaliteten utan istället skickas till ägaren eller används till annat?
2. Tågtrafiken.
Massor av helgresenärer fick även denna jul vatten på sin kvarn om otillräckligheten i organisationen hos SJ och svenska tågtrafiken (två dygn på trånga stationer och stillastående tåg utan att erbjudas buss eller bra information!). När kommer konkreta planer för att börja bygga bort flaskhalsar och stegen som gör tåget till framtidens färdmedel?
3. Trygghetssystemet.
Få frågor berör så stora delar av befolkningen. Men det som kallas det svenska välfärdssystemet är fullt av hål, och regeringen har bidragit med ytterligare absurditeter när sjukförsäkringen sparkar ut människor som inte kan jobba. När ska vi sluta välta över sjuka och unga arbetslösa att klara sig bäst de kan eller till kommunerna och det förödmjukande försörjningsstödet?
4. Miljön.
Aldrig har vi vetat så mycket om miljöproblemen, men också om lösningar och möjligheter. Ändå används inte politiken till att gynna hållbara lösningar och minska utsläppen av koldioxid, skydda biologisk mångfald och stoppa spridningen av miljögifter. Är det verkligen vettigt att lägga ut hela frågan på konsumenter utan möjlighet till överblick av konsekvenserna?
5. Bostäderna.
Idag var familjs viktigaste investering och Sveriges största skuldberg. Men hur länge har politiken råd att strunta i upprustningen av miljonprogrammen och avsaknaden av hyresrätter? Har inte unga rätt till bostad utan att det finns föräldrar som köper eller går i borgen för miljonlån? Det hjälper knappast att bostadsministern åker på ’förlåt resa’ i förorten när regeringens åtgärder stannar vid en små skattejustering
för inneboende.
Se där en diger lista. Bara för mig och mina gröna kollegor i rikdagen, kommunerna och landstingen att hugga tag i det politiska arbetet; att få igång debatten, ta in kloka synpunkter kring lösningar, utforma förslagen och peka ut riktningen för ett samhälle som kan byggas både mänskligare och hållbarare.
